Söndag
22 juni - Måndag 23 juni 2003
Egentligen skulle jag ha åkt upp på midsommarafton, men jag
fick ont i höger axel precis när jag hade packat klart och
jag ville inte ta några risker eftersom jag tidigare i veckan
hade stannat hemma från jobbet en dag eftersom ryggen krånglade
lite. Jag får nog gå på lite massage och kiropraktik när jag
kommer tillbaka.
Trots allt så ringde jag och bokade en biljett på tåget upp
på söndagen. Det blev en sittplatsbiljett eftersom liggplatsbiljetterna
var slut.
Resan gick utan problem. Lite var annorlunda i och med att
det inte var Tågkompaniet som körde tåget utan Connex. Istället
för att åka via inlandet på södra delen av Norra stambanan
upp till Ånge så tar tåget Ostkustbanan upp till Sundsvall
för att sedan åka inåt landet till Ånge.
Hela resan tar cirka en timme längre tid. I framtiden är det,
åtminstone från 2008 inte otroligt att tågen går via Botniabanan som just nu byggs mellan Nyland och Umeå. På grund av den extra
restiden så är man inte framme förrän vid 7-tiden i Boden.
Vi rullade dock in på Kiruna C på utsatt tid och där hade jag
cirka 30 minuter på mig att göra saker innan buss 92 till Nikkaluokta
avgick precis utanför tågstationen.
Vädret i Kiruna var strålande och solen sken mellan de relativt
få molnen. Jag ringde hem och berättade att jag hade kommit
fram. Bussresan gick snabbt och smärtfritt, där en enkel resa
mellan Kiruna C och Nikkaluokta kostar 67 kronor. Ett par gånger
på vägen fick bussen sakta in på grund av tjälskador och renar
på vägen, ändå tog resan bara 50 minuter mot de 70 minuter
som tidtabellen angav.
I Nikkaluokta var det mesta sig likt. Det var inte så många
fjällvandrare, men desto mer "vanliga" turister. Det var en
del mygg, dock inget som direkt besvärade. På med lite myggmedel
och så försvann de sin väg. De senaste åren har mygginvasionerna
inte blivit så stora som förr om åren men tur är väl det.
Tyvärr var det näst intill helt vindstilla och jag badade i
svett trots att jag vandrare i mina Fjällräven-byxor och bara
en tunn superunderställströja på överkroppen.
Vid nedre båtlänningen var det en timmes väntan på båten, så
jag gick in i Kaffekåtan och tog en Coca-Cola och en renköttssmörgås.
Sedan tog jag ett par tre bilder av Kebnekaisemassivet eftersom
det var mycket bra sikt och nästan helt molnfritt.
Båten uppför deltalandskapet gick nästan i promenadtakt eftersom
vattenståndet var relativt lågt och krävde en del kryssande
på den utstakade vattenleden. Efter jag lämnat båten bakom
mig så började den svettiga stigningen upp mot fjällstationen.
Normalt sett är första halvan av denna etapp den blötaste
biten innan man kommer upp i höjd, men vädret hade gjort det
snustorrt och det skulle säkert ha varit skönt att ha luftiga
joggingskor än grova kängor. Det var fortfarande stekande hett
och närapå vindstilla. Fick nog lite för mycket sol på mig
och för lite vatten, för sista backarna upp mot Tarfalabron
var vansinnigt sega att vandra.
Inte gjorde det saken bättre att björkarna här och där var
utsatta för angrepp för björkspinnarlarver som kännetecknas
av att larverna spinner nät mellan smågrenarna och löven samtidigt
som de hänger och dinglar i ett eget snöre. Då och då blåste
det till och då for larverna ut som vimplar i blåsten och fastnade
överallt, på kläder, ansikte och ryggsäck.
När jag kom fram till min gamla vanliga tältplats strax efter
Tarfalabron så var jag tvungen att pusta ut en lång stund innan
jag orkade med att göra någonting. Som tur var så fläktade
det en aning här uppe som det oftast brukar göra.
Till slut fick jag upp tältet och slumrade till en stund i
solskenet och en ljumma vinden. Till middag så skall jag prova
en helt ny fjällmat för min egen del; Drytechs Real Turmat.
Ett norskt företag som förutom fjällmat även tillverkar ransoner
åt den norska militären av vad jag förstod av deras hemsida.
Rätten jag har valt idag var en biffstuvning. Tillagningssättet
är enklast möjliga - koka upp vatten, häll i påsen, förslut
i fem minuter och ät sedan. Av lukten och utseendet på det
torkade så såg det väldigt lovande ut. Det luktade verkligen
kött, grönsaker och kryddor. Betyget blev 4 av 5. Enda minuset
var att jag tyckte att det var en aning salt. Men det kan ju
vara ett plus om man behöver ersätta förlorade salter efter
en lång dags vandring. Bra konsistens och bra kryddning. Snabbt
att tillaga och enkelt.
Efter middagen slocknade jag och sov gott ett par timmar. När
jag vaknade frös jag eftersom solen hade gått ned bakom bergsryggen
och det hade med ens blivit mycket kallare.
Jag tog några foton med digitalkameran och en hel del med vanliga
eftersom en gök satt bara ett tiotal meter bort i en björk
och basunerade ut sitt läte över Ladtjovagges dalgång. Precis
efter det så dök det upp ett gäng förvirrade renar som tydligen
skulle gå till fjällstationen, ty de vandrade väster ut precis
utefter leden mot fjällstationen.
Ringde hem och pratade lite om ditt och datten.
Efter att ha skrivit detta klart skall jag gå och lägga mig
trots att klockan inte är mer än 23.
Tisdag
24 juni 2003
Solen träffade tältet redan vid 6-tiden på morgonen. Alla som
äger ett fjälltält vet hur snabbt varmt ett sådant blir när
det står i badande solsken. Det var bara att till att öppna
myggnätet för att kunna sova vidare en stund
till.
Vid niotiden började jag att packa ihop tältet och äta lite
frukost. Efter ytterligare en halvtimme var jag klar och styrde
kosan fram emot fjällstationen där jag inhandlade lite saker.
Inne i affären hade det fräschats upp och nu kunde man köpa
både ägg, färskt bröd och äpplen/apelsiner. Förut var detta
minst sagt en bristvara och av skiftande kvalitet.
Köpte en tandborste. Jag hade glömt den trots att jag hade
följt förra årets packlista. En tub skinkost och en apelsin
kom också med i packningen.
Jag vandrade så sakteliga iväg mot Singi. Idag tänkte jag ta
det lugnt och njuta av det vackra vädret och utsikten.
Jåkken från Kebnetjåkkaglaciären var inte mycket att skryta
med. Värmen till trots så kunde man ha nästan gått torrskodd
över, även om jag själv tog den rejäla träbron över som byggdes
för några år sedan. Efter första hängbron rastade jag och åt
upp min apelsin. På vägen dit hade jag upptäckt ett litet,
nästan överblommat bestånd av Lapsk alpros. Det finns större
bestånd i närheten av mitt rastställe, men vissa saker bör
få vara i fred.
Längs leden träffade jag på vandrare då och då. Det var inte
lika jobbigt som igår att vandra eftersom det blåste en frisk
västlig vind som svalkade skönt. Trots det var det gott om
sol.
Jag kände knappt igen mig när jag kom fram till stället där
stigen delar sig, eftersom ingen skylt satt där och ej heller
den aluminiumbit som brukat finnas där som vägledning. Men eftersom
jag hade gått där tidigare så hade jag ju ett hum om hur det
skulle se ut. Två porlande jåkkar längre fram ger även det
en fingervisning om var man är.
Efter en bit så såg jag en ensam vandrare som kom längre upp
på fjällsidan och begagnade sig av den mera direktare leden
mellan Tjäktjavagge och Ladtjovagge. Denna led går inte förbri
Singistugorna, det är därför som den sparar nån eller några
kilometers vandring.
Efter de sista stigningarna upp mot den sista sjön så började
det äntligen att bära nedåt. Hittade en mjuk tältplats strax
intill leden. Blåsten är frisk, men det är bara bra för då
slipper man mygg och annat.
Vid 17-tiden kom en gul helikopter och landade vid Singistugorna
efter att ha varit bakom Unna Avrrik och flugit en stund. Sedan
kom den igen och gjorde en liknande tur innan den landade återigen.
Var bort till jåkken och tvättade mig och provade samtidigt
min nya tandborste för första gången.
Trots att klockan blev 22 så låg jag i tältet och myste i värmen,
med bar överkropp och strumplös. Vandrade i långbyxor idag,
men det var nog klokt, eftersom annars skulle nog jag har bränt
benen. Enda problemet jag fick med solen var att jag hade tagit
av mig klockarmbandet innan jag satte av i morse. Huden under
klockan var inte så solbränd som jag trodde och jag brände
mig så att huden blev alldeles röd.
Till middag blev det kyckling i sötsur sås. Mycket delikat
och förtjänar en femma i betyg.
Onsdag
25 juni 2003
Ytterligare en solig och svettig dag blev dagens facit. Enligt
väderrapporten skall det imorgon torsdag bli ännu en vacker
dag eftersom vädret skall stabilisera sig. 18 grader och sol
utlovas i fjällen.
På morgonen vaknade jag av stekhet sol och blåst runt halvsju-tiden.
Himlen hade lite tunna slöjmoln, men dessa var tjockast söderut
mot Sarek till. Längre norrut var det klarblå himmel.
Efter frukost och nedplockning av tält och packning av ryggsäclen
hade klockan blivit närmare halv nio på morgonen. Jag vandrade
ner längs backen fram emot Singistugorna och fortsatte förbi
ut på Kungsleden. Strax intill ligger ett sameviste som bl
a används nu på sommaren. Efter stugorna bär det uppför en
bit, men den stigningen kändes rätt så lätt så här i början
av vandringen.
Bara två timmar senare stod jag utanför raststugan
i Kuoperjåkka. På ett snöfält intill låg några renar och pustade
ut i värmen. Varken de eller jag gillar att vandra i allt för
varmt väder, men i deras fall så tar de även sin tillflykt
till snön när insekterna blir allt för närgångna. Fler renar
fanns längs med de östra fjällsidorna. De gräslika ängarna
som normalt sett är bra tältplatser vid raststugan var täckta
av ett tjockt lager av snö och is som hade packats samman nästan
till packis. Innan man kunde komma över bron så var man tvungen
att vika av från leden och runda dessa snöblock. Vattnet i
jåkken var färgat gråblått av finkornigt slam från glaciärerna.
Precis efter jag gått över bron hörde jag mina första ljungpipare
för året, där de sprang omkring bland den sparsamma växtligheten
och ropade ut till alla fjällvandrare.
Redan igår vid Singistugorna såg jag de första fjällabbarna.
Även fram emot Sälka dök de upp då och då. Floran är rätt sparsam,
men det är ännu lite tidigt på året.
Senare på dagen mötte jag en del vandrare som skulle söderut,
men jag gick inte ikapp eller såg någon som skulle gå norrut.
Anledningen till att jag går medsols runt Kebnekaise är att
jag slipper att ha solen i ansiktet hela dagen. Då slipper
man dessutom att bli solbränd allt för mycket. Det är visserligen
motvind, men det svalkar skönt och blåser bort
de få mygg som
finns här omkring.
Nere vid Singi var det mer mygg än här uppe vid Sälka där jag
har slagit upp mitt tält för dagen, cirka en kilometer söder
om stugorna. Valet av tältplats är medvetet och ligger på en
av de torra (just nu snustorra) kullarna längs jåkken.
Det är ganska fridfullt här med fågelsång från bl a snösparvar
på ena sidan och bruset från jåkken på den andra.
Kvällsmaten bestod idag av kryddstark kyckling med curry som
fick toppbetyg. Det är alltså minst tre saker som norrmän är
duktiga på:
1. Utvinna olja.
2. Festa på Gran Canaria.
3. Göra god frystorkad fjällmat.
Imorgon bär det av mot Unna Räitavagge, en av de få dalgångarna
där jag inte har varit. Kommer sedan att gå tillbaka mot Stuor
Räitavagge, vada jåkken och fortsätta ner till Nallo.
Torsdag
26 juni 2003
Vaknade återigen av att tältet nästan kokade av värme, vid
halvsju-tiden. Tittade ut och av de få moln som fanns igår
syntes knappt några spår. Merparten av himlen var helt blå.
Bortåt Sälkastugorna vajade STFs vimpel i den nordliga vinden.
Efter sedvanliga bestyr packade jag ihop mina pinnaler och
satte sakta av uppför stigningen till Stuor Räitavagge. Bara
en timme senare hade jag nästan avverkat hela stigningen och
kunde börja vandra längs dalgången. Det var rätt mycket snö,
mer än när jag var här senast. På de ställen där det inte var
snö eller smältvatten från snöfält var marken helt kruttorr
och mossan hade spruckit upp i olika mönster.
Nu var bara frågan vad som var lättast. Att försöka gå på snöfälten
eller den bitvisa blockmarken? Svaret var ingetdera. Det var
vid sådana här tillfällen som man önskade att man hade haft
vingar istället för ryggsäck på ryggen. Merparten av dalgången
bestod av snöfält, men dessa var för lösa och djupa för att
kunna beträdas effektivt.
Normalt sett består ett snöfält av två delar, ett ytterområde
där snön är lös men inte så djup och ett centralområde där
snön är djup men fast så att det går att gå på den. Nu gick
varken eller. Helt plötsligt kunde den fasta snön bli helt
rutten och man sjönk ner till låret. Detta gjorde att man den
relativt lätta vandringen tog mycket mer tid än beräknat.
Som
tur var så blev snön bättre ju högre upp i terrängen, speciellt
upp mot passet. Uppe i passet mot Unna Räitavagge var det gott
om hårt packad snö och det gick snabbt att gå på den.
Den västra, övre delen av Unna Räitavagge är mestadels blockmark
med några få plättar med gräs som man skulle kunna sätta upp
ett minimalt tält på. Bästa möjligheterna till tältplats är
de röjda tältplatserna precis invid stugan (samt flera runt
omkring).
På stugplatsen finns en tvåbäddsstuga av prismatyg och en numera
nedsliten toalett. Den vänstra av de två toaletterna har konverterats
till ett allmänt
soprum, medan den högra fortfarande är en funktionell toalett även om dörren
saknas. Detta är oftast inget problem då man ofta är ensam
här i dalgången, speciellt så här på försäsongen.
Framför stugan ligger en sjö som faktiskt har fisk. Det var
inga stora fiskar jag såg, men ändå. Troligen rör det sig om
fjällrödning, den enda fiskart som jag tror kan klara förhållandena
här uppe. Sjön är till hälften snötäckt så här i slutet av
juni.
Runt omkring domineras landskapet av bergstopparna Vaktposten,
Knivkammen och Pyramiden. Förr i tiden så kalvade Räitaglaciären
i sjön, men nu är det bara ett tjockt snöfält som sträcker
sig ner mot den västra delen av sjön.
Från stugan har man även en magnifik utsikt över den lägre,
östra delen av dalgången. Man ser ända ner till Vistasvagge
där Vassajåkka lätt kan urskiljas. Här finns även början (eller
slutet) på Trepassleden som går till Tarfala.
Under dagen har solen allt mer gått i dis och det betyder ju
oftast att sämre väder är på gång. Skall lyssna på väderrapporten
på morgonen och se vad det blir för väder framöver.
Idag har jag i alla fall lyckats att bränna mig i solen. Näsa,
öron och sidorna på halsen är röda. Som tur var så hade jag
på mig en tunn långtröja så att jag inte brände mig någon annanstans.
Midsommarsol och snö ger ett högt UV-index. Snö reflekterar
merparten av den infallande solstrålningen tillbaka. Generellt
säger man att snötäckt mark ger det dubbla UV-indexet.
Övriga skador idag har blivit att jag har fått en blåsa mellan
tumme och pekfinger på ena handen efter att ha använt vandringsstavarna
för flitigt.
Fredag
27 juni 2003
På morgonen började det att småregna lite av och till, men
det var inga kraftiga skurar som kom. Vinden friskade i också,
men eftersom jag har vilodag idag så spelar det inte så stor
roll. Senare på dagen upphörde regnet och enligt väderrapporten
så lovades det bra väder hela helgen.
Har bara tagit det lugnt idag och slappat i tältet, sett mig
lite omkring i omgivningen samt byggt på lite på stenmuren
runt tältet. Åt lite nudlar till unch.
Fram emot kvällen åt jag Wildlifes Kyckling med ris och mandel
som tyvärr inte alls motsvarade förväntningarna.
Jag hade tänkt att vandra iväg under kvällen för att slippa
den värsta solen. Vid 18-tiden kommer ett par vandrare som
skulle gå nedför Unna Räitavagge ner till Vistasvagge och sedan
mot fjällstationen. Själv hade jag börjat packat ihop saker
och ting i tältet och gick iväg vid 19-tiden.
Vandringen ner mot Nallo gick väldigt fort då det var lätt
att gå på de frusna snöfälten. Vid vadstället över jåkken i
Stuor Räitavagge, som för övrigt ligger väster om jåkken från
Unna Räitavagge, vid en järnpinne, så var det inga som helst
problem att vada över.
Nallostugan såg precis ut som när jag lämnade den sist, för
nästan precis tre år sedan. Stugan ligger på en kulle omgiven
av flera jåkkarmar som man måste vandra över. Rastade en stund
där innan jag fortsatte nedför leden mot Vistasstugorna.
Leden
är ömsom stenig, blöt eller på gräshed. I varje fall så är
den lätt att vandra och den enda större jåkken som skall passeras
har vadstället mycket tydligt utmärkt. Genom videsnåren kan
det vara lite blött, men det går oftast att gå runt på en torrare
stig. Sista biten nere vid Vistasstugorna går på rished som
är mycket lättgången.
På denna rished slog jag läger när jag kom fram. Det var skönt
att få somna in när klockan hade blivit halv ett på natten.
Lördag 28
juni 2003
Vaknade tidigt på morgonen av den sedvanliga bastuvärmen i
tältet. Bara att slita av sig sovsäcken och öppna tältet på
vid gavel. Vinden har skiftat från nord till syd under natten.
Har tagit en härlig sovmorgon fram till klockan 13, lyssnat
lite på radio och Sommartoppen från Kiruna.
Efter middagen packade jag ihop ryggsäcken igen och släntrade
ner mot Vistasstugorna. Där fanns lite folk i stugan som tydligen
skulle sova över. Tog lite fotografier, men fortsatte tämligen
omgående ner till bron över till andra sidan Vistasjåkka.
I
björkskogen ner mot bron fanns samma slags larver som i Ladtjovagge.
Om man stod stilla och lyssnade så hörde man hur det ramlade
bladrester och larvspillning precis som ett lätt regn.
Nere vid bron rastade jag och beundrade utsikten från den bergknalle
jag satt på. Precis vid bron så bildas ett mäktigt forsparti
som jag tycker man skall se.
Skogen längs leden upp mot Kaskasavagge kokade av mygg och
gröna larver. På ett ställe där björkarna var nästan helt kalätna
hade larverna fortsatt att äta på undervegetation. Fick larver
på byxor, tröjan samt förstås ryggsäcken. De var nästan överallt.
Till slut kom jag igenom den täta björkskogen och kom upp på
kalfjället. Snart var jag uppe på platån Njunni som jag korsade
innan jag sakta började nedstigningen ner i Kaskasavagge.
Vid midnatt stod jag äntligen framför den "nya" bron över till
Tjeuralako. Slog upp tältet och intog en sen middag eftersom
jag var väldigt hungrig.
Söndag 28
juni 2003
Ännu en strålande dag, till och med bättre och skönare än gårdagen.
Sitter i Kaskasavagge och njuter av solen som kommer från en
klarblå himmel. Nu är det bara en dagstur innan jag jag är
framme vid fjällstationen igen.
Idag har jag givit kroppen omvårdnad, i form av hårtvätt och
allmänt underhåll. Det var inte så kallt att tvätta håret eftersom
jag kunde värma sköljvatten tills det blev ljummet över gasköket
på kort tid.
Gick iväg tidigare, redan vid 15-tiden, stigningen upp till
Tjeuralakoplatån har väl aldrig känts så tung som denna solvarma
dag. Vandringen tog sin lilla tid, men jag hade ingen brådska
eftersom jag visste att jag var tvungen att hushålla med krafterna
då vandringen är lång med många höjdmetrar.
Kom fram till mitt vanliga tältställe vid Tarfalabron ungefär
vid 23-tiden efter att nästan ha blivit knäckt av nedstigningen
ner i Tarfalavagge. Från passet och ner är det mestadels på
löst rullgrus och sten som gör att man får hålla sig på helspänn
och veta var man sätter fötterna. En av vandringens mest jobbiga
partier, i klass med torsdagens snövandring i Stuor Räitavagge.
Ringde hem och meddelande att jag var tillbaka till "civilisationen"
igen. Efter att ha proppat i mig en middag och det mesta som
jag kunde hitta att äta så slocknade jag vid 1-tiden på natten.
Måndag
29 juni 2003
Klarblå himmel och värme verkar vara något som har kommit för
att stanna. Som tur är så blåser det lite mer idag vilket hjälper
till att göra värmen mindre tryckande. Ligger här i skuggan
av tältet och slappar. Idag är det definitivt vilodag. Ska
ner till fjällstationen och handla lite skräpmat, jag känner
att jag behöver äta upp mig lite.
Köpte godis och läsk och har suttit och snaskat här i värmen.
Termometern visade på 21 plusgrader utanför ingången till fjällstationen.
När jag var där såg jag en kungsörn som använde termikvindar
för att stiga i vida cirklar ovanför Kaipak. Till sist gled
den majestätiskt iväg över Kebnetjåkkaplatån och försvann.
Har även beställa nedresa till imorgon tisdag. Med Connex kan
man även betala med kort över telefon, något som jag mer än
gärna utnyttjade då jag slapp betala 40 kronor extra att få
ett inbetalningskort hemskickat.
Trots att klockan är 19 så är det osedvanligt varmt ute. Tältet
går inte att vara i trots att jag öppnat all ventilation som
går. Inte förrän solen gick ner bakom bergen blev det någorlunda
behagligt att vistas "inomhus" så att man kunde fixa med lite
saker innan hemresan imorrn.
Ska försöka att hinna mer 9.45-båten ner så att man kan det
ta lugnt nere vid Kaffekåtan
samt i Nikkaluokta. Bussen går ju inte förrän 16.55, så man har ju nästan all
tid i världen.
Tisdag
30 juni - Onsdag 1 juli 2003
Kom iväg tidigt på morgonen och var nere vid båten i god tid.
Stötte på ett rippar med kycklingar som blev väldigt överraskade
över att se mig där på stigen. Medan riptuppen sprang iväg
med kycklingarna så spelade riphönan skadad för att jag skulle
koncentrera mig på henne och inte ungarna.
Vi var bara tre stycken som skulle med båten ner och självklart
så ringdes det iväg förväg så att renburgarna skulle vara klara
när vi kom fram. Hade det skönt i solen nere vid Kaffekåten
och läste gårdagens tidning så att man kunde få veta vad som
hade hänt medan man hade varit borta.
Efter drygt en timmes rast så fortsatte jag sista biten till
Nikkaluokta där jag åt renskav och besökte souvenirbutiken.
Sedan bar det av med bussen mot Kiruna och där efter tåget
ner till Stockholm igen.
När jag kom ner så var det lika fint väder som uppe i fjällen,
jag hade tagit med mig det fina vädret med mig i bagaget...