Reseberättelse 6: 30 juli - 5 augusti 2001

2001 års andra Kebnekaise-resa skulle egentligen bli vad den första skulle ha blivit. Men det är inte alltid som man har tur med vädret. Lika exceptionell som min första resa var 2001 med 20-22 plusgrader runt midsommar, lika kall och ogästvänlig var denna resa.

30-31 juli
Jag tog som min vana trogen det tidiga nattåget från Stockholm C. I och med att Tågkompaniet tagit över trafiken från SJ så har det definitivt blivit lättare att resa upp till fjällen. Hade man med SJ kunnat avbeställa resan fram till avgången, resa biljettlöst eller boka resa mindre än en vecka innan man åker. Skulle inte tro det.

Mina kupékamrater denna resa var en trio finnar och ett par som skulle till Nikkaluokta precis som jag. Efter en händelselös resa upp till Kiruna så klev jag av tåget.

Trots att det var tisdag som jag åkte upp på så det i alla fall en hel busslast med vandrare som skulle till Nikkaluokta. Av min mor som jag pratade med per telefon medan jag väntade på bussen så hade SMHI utlovat stormbyar på kalfjället med inslag av snö.

Och visst märktes det att det blåste när jag steg av bussen i Nikkaluokta. Bort mot fjällstationen låg mörka moln och tjockt dis. Här var det dock soligt och riktigt varmt. Det är ofta så att molnen fastnar på Kebnekaises höga toppar beroende på ett meterologiskt fenomen som heter orografiska moln. Rent tekniskt sett så tvingas fuktig luft över bergskammen, kyls ner och kondenseras till moln och avger nederbörd.

Så satte jag av mot båten som skulle gå närmast klockan 13.30. Ibland drog lite regn in från väster, inte ovanifrån utan blåste in i 45 graders vinkel. Har upplevt detta fenomen ibland att tältar man exempelvis på östra sidan av Tarfalajåkken så kan det vara uppehåll, medan en bit väster om fjällstationen så regnar det. Regnet blåser helt enkelt dit från molnen över Kebnekaise.

Framme vid sjön så gick det inte gäss på vattnet utan snarare gråsälar eller isbjörnar i storlek. Vinden låg på rätt ordentligt och det var skönt att dra på sig en vindskyddade goretex-jacka medan man vilade sig lite innan båten avgick. Hade haft på mig mina Haglöfs Limber-byxor sedan starten i Nikkaluokta och de är suveräna när det är vått och klafsigt (givetvis ihop med ett par bra kängor). Visserligen var det snustorrt den första sträckan, bron över jåkken behövdes knappast då det bara rann ur en av jåkkarmarna.

Båtturen på Ladtjojaure var guppigt på själva sjön där vågorna gick rätt höga. I själva deltat gick det däremot i snigelfart på grund av det låga vattenflödet. Båten skrapade i bottnen ett par gånger. Det var ju ingen fara för motorn eftersom båten är vattenjetdriven.

Efter att ha stigit av båten började nu den lite mer jobbiga biten av den första vandringsdagen. Mer sten, mer uppför och mer regn ju närmare man kom fjällstationen. Flera gånger höll jag faktiskt på att tappa balansen på spängerna, speciellt när jag kom fram till Tarfalajåkken då vinden svepte in från sidan och fick min ryggsäck i vindfånget. Visserligen så blåste det kraftiga byar, men det var rätt behagligt varmt, åtminstone medan man rörde på sig, så jag brydde inte om att ta fram jackan och ha på mig den. Det enda jag frös lite om var armarna eftersom jag gick i kortärmat.

Uppe vid Tarfalabron kunde jag konstatera att de flesta tyckte att vädret var lite väl mycket för deras smak och hade lagt sig bakom vallen, närmare tio tält finns där nu. Flera andra hade spritt ut sig i den närliggande björkskogen. Själv så frångick jag min vanliga tältplats som jag tyckte var lite väl exponerat. Visserligen klarar mitt tält det, men man ska ju kunna sova och inte behöva ha tältduken som en våt handduk i ansiktet hela natten. Uppskattade att det blåste ca 20-25 m/s i byarna, men inte så mycket i medelvind. På min vindsäkra tältplats så blåste det knappt något alls och jag kunde laga mat utomhus utan problem. Platsen ligger som i en gryta och man är skyddad ca 330 grader runt om.

Ligger och lyssnar lite på radio medan jag skriver detta och vinden dånar rätt rejält ute. Tror nog att de flesta tänker sig för vilken tältplats man ska ha på natten.


1 augusti
Vaknade vid 07.30 och slog på radio för att lyssna på nyheter och väderleksrapporten innan jag bestämmer mig för vad jag ska hitta på idag. De utlovar frisk vind hela dagen, men att den skall mojna tills imorrn.

Tittade ut och såg att det låg nysnö på 1200-1300 meters nivån. Sikten är dålig och man ser knappt Tuolpagorni mer än som en liten skugga i diset. Men nu mitt på dagen så har solen faktiskt tittat fram och lovat lite bättre väder. Hoppfullt eftersom det lovas fint väder i helgen.

Tyvärr så kunde jag inte komma iväg som jag hade tänkt mig på grund av vädret. Ligger kvar vid fjällstationen. Det blev ungefär samma väder som igår och det är inte speciellt kul vandringsväder. Frisk nordlig vind med inslag av snö ibland.

Nikkaluokta hade visserligen sex plusgrader imorse, men här uppe vid fjällstationen är det nu inte mer än fyra plusgrader vid 19-tiden. Nederbörden är mest som snöflingor som gör ett annorlunda ljud på tältduken än regndropparna.

Var dock bort till fjällstationen och kollade in läget. Det satt rätt mycket folk i sällskapsrummet och såg ut att ha det miserabelt eftersom det inte fanns så mycket att göra på grund av vädret. Högsäsong men ändå lågsäsong. Östra leden var stängd på grund av nysnö.

Väderleksrapporten på radio lovade hårt väder på högfjället och stormbyar inatt. Senare på kvällen så började det faktiskt blåsa mer, men det slutade att snöa också. Enligt väderleksrapporten så var det inte mycket ändring i vädret den närmasta tiden så det ser rätt mörkt ut. Först om ett par dagar så skall det lugna ner sig. Hoppas att det bli åtminstone lite bättre väder så att man kan fotografera lite utan att blåsa bort. Har bara tagit några få foton ännu, nysnön på fjälltopparna vore snyggt att få på bild.

Blir det inte bättre väder snart så börjar min färdplan att få lite tidsnöd, även om jag byggt in tre reservdagar. Men det är alltid som med väder att vädret alltid är den planerare som har det sista ordet vad gäller vandring. Sitter man i Unna Räita i dåligt väder och vill därifrån så är nog det sista man vill vandra då är trepassleden.


2 augusti
Natten till torsdag (den 2:a augusti) var brutal. Vid 4-tiden på morgonen var det storm ute på kalfjället, det hördes tydligt på fjällbjörkarnas fräsande blad i vinden. Det kändes nästan som om man tältade på vägrenen till E3:an i rusningstrafik eller en meter från Tännforsen. Som tur var så hade jag tältet nästan i lä, även om vissa byvindar hittade ner i grytan jag låg i också och skakade om tältet ordentligt. När man tyckte att det inte kunde blåsa så mycket mer så ökade det i vindstyrka lite till. Skillnaden från igår var att vinden inte längre var byig utan ett jämnt blåsande som gjorde att man nästan hörde hur fjällbjörkarna beklagade sig. Lägg till detta tre plusgrader och snöblandat regn så har ni bilden klar för er om hur natten var.

Nåväl, jag sov trots detta rätt bra och kände hur mig rätt utvilad när mobiltelefonens alarmklocka väckte mig vid 07.30, lagom för att knäppa på radio och höra väderleksrapporten.

Det skulle blåsa hårt hela dagen och från Tarfala meddelades det att man på morgonen hade stormvindar och vid lunchtid var medelvinden hela 22 m/s.

3 augusti
Jag väcktes redan vid halvsju-tiden på morgonen av att ett tiotal renar hade bestämt sig för att vandra förbi mitt tält. Man hörde hur de gick och mumsade på grönskan runt omkring. Sedan försvann de bort mot fjällstationen till.

Nu på morgonen är det klarblå himmel och lätt sydlig vind.

Hade tänkt att jag skulle ta mig upp till Tarfala och en bit bortom för att fotografera lite. Tar inte ner tält utan tar bara med mig en dagspackning. Det är 4 plusgrader när jag ger mig av upp mot Tarfala, så jag småfryser lite innan jag får upp ångan.

På vägen upp till Tarfala kunde man se spåren av att det hade varit mycket bistert väder de föregående dagarna. Tunn is täckte en del små vattensamlingar och snödrivorna blev talrikare ju högre upp man kom. På vissa ställen kunde man att stenarna var täckta med ett centimetertjockt pansar av klar is, dock bara på den västra delen av stenarna, eftersom vinden kommit därifrån.

Uppe vid Tarfalastugan var det full aktivitet, ett par klättrare gjorde sig klarar för att ge sig upp på glaciären och stugvärden stod och sågade ved. Själv satt jag och tog det lugnt i nån timme eller så och bara njöt av solen och den underbara utsikten från stugan.

Jag gav mig sedan iväg och rundade sjön för att börja vandra uppför kammen som går jämns med Kebnepakteglaciären och som leder upp till passet mellan Kuopervagge och Tarfalavagge. Sista biten var lite väl isig och man fick söka sig upp på bergssidan för att hitta fäste. Precis som de flesta pass på den här höjden så är de synnerligen sterila och är en veritabel öken av stenblock i olika storlekar och former.

Mitt i denna öken ligger Sveriges högst belägna sjö, Svarta sjön. Alltid minst till hälften isbelagd och vissa år går isen aldrig upp.

Jag fortsätte västerut tills jag kom så långt som det flacka passet sträckte sig. Där reste sig Drakryggen som en magnifik sovande drake av sten, nu dock täckt av nysnö och förfärligt utmanande att klättra upp på.

Vandringen ner igen kändes rätt stenig i slutet och det var skönt att komma tillbaka till stugan igen.

Jag hade inte mer än kommit tillbaka förrän en polishelikopter landade på plattan bredvid stugan. Tydligen så letade man efter någon eftersom de frågade ut ett några killar. Efteråt när jag kom hem från fjällen så fick jag veta att det hade frusit ihjäl en äldre tysk man under natten.

Vid stugan satt jag och samtalade lite mer de som var där medan jag tankade upp med lite energi i form av choklad och några smörgåsar. Jag hade ju trots allt 6-7 kilometer vandring kvar tills jag var tillbaka i tältet igen. Visserligen går det ju lättare att vandra neråt igen, men det sliter i alla fall lite på knä och fötter.

Jag var framme vid 19-tiden och det var skönt att slänga sig ner på sovsäcken och vila några minuter innan man funderade på vad man skulle göra härnäst. Efter att jag ätit och sovit en stund så väcktes jag återigen av renar som strök förbi tältet. Man kunde höra deras knäppande senor från benen. Jag slumrade till igen och drömde om en härlig måltid med renkött...

4 augusti
Morgonen blev varm med 12 grader redan klockan åtta. Tyvärr så hade det börjat regna och molnen gick i skytteltrafik mellan fjällsidorna. Enligt väderleksrapporten så är det utlovat hyggliga mängder nederbörd både söndag, måndag och tisdag. Eventuellt så rör jag mig hemåt lite tidigare än planerat.

5 augusti
Är hemma i Stockholm nu och njuter av betydligt bättre väder. Jag gick faktiskt iväg lite på chans ner till Nikkaluokta. Antingen så fanns det biljetter kvar eller så blev det en sightseeingdag i Kiruna. Faktum var att det fanns biljetter kvar som jag lyckades få tag i cirka en halvtimme innan bussen skulle gå mot Kiruna C. Resa biljettlöst och betala när man kommer hem är helt underbart ibland. Överraskade flickvännen med att ringa från Uppsala och be henne gissa var jag var.

Därmed så tog årets andra resa slut lite tidigare än planerat, men Kebnekaise finns kvar även nästa år och så även jag.