   |
Reseberättelse 5: 16 juni - 25 juni 2001Årets första Kebnekaiseresa bjöd på en massa överraskningar. Först och främst var det ett otroligt fint väder, något liknande har jag inte sett på någon resa jag har gjort dit upp tidigare. Att jag sedan lyckades få se Lapsk alpros och Hermelin var inte helt dåligt heller. Sedan kan man undra vad tre stycken JA-37 Viggen gör i den norrbottniska fjällvärlden? Och vad talar harar på stormöte om egentligen?  16
juniAlltid när man packar de saker man skall ha med sig upp till fjällen så är man rädd att man inte skall få med sig viktiga saker. I år var faktiskt ett undantag. Genom att ha en bra packlista så verkar jag inte ha glömt en endaste sak. Givetvis har vissa saker tillkommit och andra fallit bort sedan förra årets packlista, men i stort sett är det samma saker som jag alltid har haft med mig. Enda problemet jag hade var vad jag skulle ha som färdkost upp till Kiruna. Efter en stunds beslutsångest i Konsumbutiken hemma så blev det ostfralla med rostbiff och tomater. Tåget stod (som vanligt) parkerat på spår 4 på Stockholms C och det var bara att bänka sig med mina medresenärer. Det var bara två andra i kupén och de skulle tydligen till Kiruna för nån slags dans eller uppträdande av vad jag förstod av diskussionen. I övrigt var det en salig blandning av svenskar, danskar och tyskar på tåget. Det var faktiskt inte alls så många fjällvandrare med på tåget, men några fanns det i alla fall. 17
juniSov överraskande bra på tåget, vilket jag normalt inte brukar göra. Vaknade knappt av att man kopplade av halva tåget i Boden vid 6-tiden på morgonen. Steg upp gjorde jag först efter att vi lämnat Gällivare C. På utsatt tid rullade tåget in i på Kiruna C kl 09.48. Ett gråmulet och duggregnande mötte oss alla. Lagom till bussen kom så slutade det dock. Vi var bara en 6-7 stycken som klev på bussen, ungefär lika många satt redan på den när den kom.  Efter en händelselös bussresa till Nikkaluokta steg jag av
och började att vandra bort mot nedre båtlänningen.
Nästa båt gick vid 13.30 och sedan 18.15, så det skulle
ju vara lite trist att missa den närmaste och sedan få vänta
i fem timmar (nåja, jag skulle nog ha gått de extra 5-6
kilometrarna då i så fall). Efter cirka 75 minuter avslappnande vandring så dök Kaffekåtan och Lapdånalds upp i blickfånget. Stigen dit hade varit rätt blöt på vissa ställen och vid hängbron så svämmade jåkken över så mycket att det rann in på stigen. På vissa ställen på första sträckan går spängerna högt upp i luften på vissa ställen, och nu förstod jag varför man hade byggt det så. Det behövdes verkligen. Jag rastade en stund och åt upp de sista resterna av min färdkost, dvs en fralla med rostbiff och slumrade lite i värmen. Jag var faktiskt helt ensam en lång stund innan några andra kom som också vandrade. Det var fortfarande helt mulet, men solen gjorde sitt bästa för att bränna hål i molnen. Bergen i väster var täckta av molnen, annars ser man vanligtvis hela Kebnekaisemassivet från denna punkt på leden - Tuolpagorni, Singivagge, Kebnetjåkka och Sydtoppen. Klockan 13.30 gick båten upp för med tre passagerare, jag och två andra killar som skulle delta i Klätterskurs: Grund. Dock hade vi lite problem med att komma iväg eftersom båten satt fast på byggan, en följd av att vattnet hade sjunkit så pass mycket sedan förra turen. Väl uppe vid övre båtlänningen så kunde vi inte stiga av eftersom vattnet nästan gick upp till bryggkanten. Istället blev vi avsläppta en bit uppströms på en torr bit mark. På vägen upp till fjällstationen stötte jag upp en ripa. Den hade ännu inte helt bytt ut sin vinterdräkt mot sommardräkten utan hade rätt mycket vitt i sig. Tyvärr fick jag inte den på bild eftersom den hade en förmåga att springa iväg i undervegetationen utom "skotthåll" för kameran. Man märker att det inte alls har varit ett normalt snöår i år, utan bara till hälften av normalt. Ville man kunde man tälta bakom vallen vid Tarfalabron redan nu. Förra gången jag var där tidigt på sommaren (slutet av juni/början av juli) så låg det en rejäl snödriva kvar, ett par meter djup. Själv tog jag mig till min vanliga tältplats som har en vidunderlig utsikt. Helt perfekt ner tillbaka i Ladtjovagge samtidigt som man ser Tuolpagorni och Vierramvare bra. Lite blåsigt, men det är okej eftersom det hjälper att få bort myggen på ett effektivt sätt. Nu var det ju inte några myggor ännu, men det kan snabbt bli mycket om vädret blir det rätta. Efter att ha satt upp tältet och packat upp de saker jag behövde så lagade jag middag och myste sedan i den relativa värmen som nu hade blivit. Det var skönt att vila en stund för att vila rygg och ben som helt naturligt blir lite slitna efter en dags vandring. Helt van blir man aldrig även om man tränar innan och inte har för tung packning. När jag vaknade vid 7-8 tiden så jade molnen spruckit upp och blå himmel och solsken kunde skönjas på de omkringliggande bergen. Vargryggen var dock fortfarande täckt med moln som den oftast är.  Gick ut och fotograferade i det spännande vädret. Kring topparna
for molnen fram som bomullstussar. Fotograferade en fjällabb som
helt tamt satt på en sten, men som blängde lite oroligt mot
mig när jag kom för nära. Sedan hittade jag vad som skulle
bli dagens höjdpunkt, nämligen Lapsk Alpros. Själv hade
jag fått det intrycket att det var något i buskväg,
som Rodedenron-arter brukar vara. De många blommor jag hittade
var i samma storlek som en krokus ungefär. Vädret är i alla fall väldigt bra, och vid midnatt hade jag faktiskt 8 plusgrader. 18
juniMorgonen och hela dagen har varit fantastisk med sol och stackmoln. På dagen har det varit 18-19 grader och vem kan tacka nej till sådant väder. Därför har jag ännu ej gett mig av mot Unna Räita. Nu vid niotiden är det fina 11 grader och vindstilla. Fortfarande inte en mygga i sikte. Har myst hela dagen och strosat omkring i omgivningen och fotograferat lite olika saker. Man måste ju ha lite semester när man ändå är ledig från jobbet. Det finns en del små turer som jag ska göra medan det är fint väder. Det är toppen och kanske Skarteåive eller Silverfallet.  19
juniDet har regnat hela natten och förmiddagen från och till. Hyggligt varmt ändå. Ligger kvar och hör hur regnet smattrar mot tältduken. På eftermiddagen slutade det att regna och molnen började att så sakta att spricka upp. I morse när jag vaknade och hörde regnet så kikade jag ut. Molnen låg i jämnhöjd med tältet och då kände jag en intensiv längtan att krypa ner i sovsäcken, vilket jag också gjorde. Senare på eftermiddagen då regnet slutat så gjorde jag en fotoexkursion ner mot de nedersta kullarna ner mot jåkken i Ladtjovagge. Där lyckades jag få korn på en pigg och alert hermelin i stenskravlet nedanför en av kullarna. Tror jag lyckades få bra bilder på den, men det får framkallningen visa. Har sett mycket lämmel som springer som galningar så fort de får se en. Har inte fått nån på foto ännu. Nu på kvällen är det jättefint väder och helt molnfritt börjar det bli söderifrån. Vinden har växlat mellan östlig och västlig. 20
juniTidigt på morgonen, klockan 03.00 gick jag ut för att fånga olika saker på foto. Midnattssolen och den tidiga timmen tror jag ger rätt intressanta resultat. Precis när jag kom fram till fjällstationen så stötte jag på minst fyra-fem harar som tydligen hade bestämt sig för att ha stormöte vid fjällstationen denna kväll. Även dessa hade lite vitt kvar i pälsen, inte helt hade de kommit i sommardräkten. Kort därefter, ungefär vid backen upp mot Kaipak så stötte jag på en ripa som så förnöjd gick och åt på den späda grönskan bredvid masten. Fick några bra bilder på den samt ännu en ripa lite närmare Tuolpagorni. Långt nere på slätten under Tuolpagorni kan man lätt se Sydtoppen vid klart väder, så som nu. Midnattssolen låg och lyste mot toppen så att den riktigt glödde mot allt annat som fortfarande låg i skugga och bara väntade på att få sin beskärda del av solen. Utan att ha något klart mål i sikte så hamnade jag faktiskt till slut vid Silverfallet och kunde konstatera att ingången till Singivagge verkligen är tuff att vandra med full packning vid dåligt väder eller halt underlag. Lyckades på vägen dit att hitta en av de största fälten med Lapsk alpros som jag sett hittills. Blommorna finns på norra sidan av leden mot Singistugorna vid den andra bergsklacken efter hängbron. Alltså inte Lillberget precis efter bron, utan nästa bergsklack. Tyvärr måste man vara ute vid rätt tidpunkt för att få se blommorna blomma. De blommar högst ett par veckor, sedan är det slut.  Fick också fatt på en någorlunda tuff lämmel
som vågade sitta kvar på stigen när jag kom smygande
med kameran. Annars brukar lämmlar vara som hamstrar som går
på speed, snabba som sjutton.Var hemma vid 7-tiden och kände hur skönt det var att lägga sig igen. Dagen blev mycket varm och jag var tvungen att öppna alla ventilationsöppningarna för att kunna överleva i tältet. Visserligen fläktade det rätt friskt, men ett Hillebergtält har en förmåga att bli som ett växthus i brännande sol, tja det blir nog vilket tält som helst. Tog ut liggunderlaget och slumrade lite bakom en fjällbjörk för att få lite skugga. Lite stackmoln gjorde också att det blev rätt behagligt att vara ute. Var bort till fjällstationen för första gången den här resan och kunde konstatera att inte mycket hade ändrats. Enda skillnaden var att de hade fått ett datoriserat butikssystem både i butiken och i receptionen som tydligen var splitter nytt eftersom det tog dubbelt så lång tid att knappa in sakerna jag handlade än om man hade gjort det manuellt. Läsken kostar fortfarande 15 kronor om ni ville veta. Hela dagen har varit i allmänhet varit solig och varm. Nu till kvällen har det klarnat upp och blivit i det närmaste molnfritt. Nu vid midnatt är det inte mer än 6-7 grader. All värme strålar ut på natten när inte molnen ligger ovanför som ett lock och kan värma. 21
juniVaknade vid 7-tiden på morgonen och såg att det var vindstilla plus helt molnfritt. Vad är trevligare än att gå upp till Tarfalavagge och fotografera och mysa i fint väder? Knappt hade jag lämnat björkskogen bakom mig förrän en kungsörn cirklade ovanför mig. På vägen upp fotograferade jag en del blommor som jag inte hade sett tidigare. Väl uppe i dalen låg snön kvar. Det var rätt talrika snöfält på vägen dit och en 30-40 cm runt stugan. Men det försvinner nog snart, det var 11 plusgrader när jag kom dit vid 10-tiden på förmiddagen.  Jag åt min matsäck på förstutrappen till en av
stugorna och precis när jag har ätit klart och skulle ge mig
av fram emot sjön så hörde jag ett motorljud som växte
i styrka snabbt. Jag trodde att det var en helikopter som skulle upp
till forskningsstationen, men döm om min förvåning när
jag såg två stycken JA-37 Viggen i rote om dök fram
ovanför Vargryggen västerifrån. Någon sekund senare
så kommer ytterligare ett ensam Viggenplan bakom de två
andra. De svänger skarpt söderut. Jag ser dem långt
nere i Ladtjovagge hur de har ändrat till västlig kurs. Snart
ligger de ovanför Sydtoppen igen på lägsta styrfart.
Denna gång vänder de åter väster och flyger över
Kaskasapakte/Kuopervagge. Jag hinner se att de två första
är gråmålade medan den tredje är kamoflagemålad.
Med kamerans zoomobjektiv så ser jag till och med de orangefärgade
markeringarna som de har på vingarna för att synas bättre
vid positionsflygning.Nåväl, efter denna upplevelse så hann jag med att fotografera en massa saker. Isen ligger på sjön, men inte så länge till, den har redan gått upp vid utloppet. På vägen ner började stora stackmoln att bildas och jag fick lite välbehövlig skugga på vägen hem till tältet. Idag mitt på dagen har det varit uppemot 20 grader nere i Nikkaluokta. I går hade Nikkaluokta 20 grader. Verkar som om hela norra Norrland är platsen att vara om man ska ha bra sommarväder. Osedvanligt fint väder. 22
juniI dag har jag tagit det lugnt nästan hela dagen. Det har (som vanligt) varit helt underbart väder, blå himmel och sol. Stekhett att sitta i tältet, men som tur är så kan man vara ute i solen eller sitta i skuggan av några björkar och då är det riktigt behagligt. Hade planer på att gå ner till fjällstationen och äta en riktigt god middag, men det skulle ha känts fel att gå tillbaka till frystorkat efter det. Det fick bli frystorkat och en chokladbit med nyponsoppa till efterrätt.  Sent på kvällen ger jag mig upp i Kitteldalen för att
få lite bra bilder på fjällen i midnattssol. Tyvärr
så blev inte vädret så bra som jag hade hoppats på.
Molnen dolde rätt mycket av den låga solen. Det enda som
jag fick bra bilder på är Sälka. Sydtoppen förblev
dold i skugga. Högst upp på Vierramvare låg snön djup, men rätt bra packad. Beslöt att inte gå vidare ner i Kaffedalen eftersom jag inte visste om vädret skulle klarna eller inte. Nere i Kaffedalen flöt vattnet och snön/isen var helt blåaktig. På södersidan av Kebnekaise såg jag tydligt de två toppstugorna. Den nya var halvt begravd i en djup snödriva. Det jobbigaste var faktiskt snöfältet upp från Kitteldalen, eftersom värmen hade mjukat upp den totalt, det gick knappt att gå på den utan att man sjönk djupt ner. Först när man kom inte på de centrala delarna så gick det att sparka fotsteg för att komma uppför den. Jåkken från Björlings glaciär var faktiskt ovanligt strid, värmen måste tära härt på den så mycket vatten som rann där, mer än jag nånsin har sett. Däremot är vattenföringen i jåkken från Kebnetjåkkaglaciären nästan normal. Har man bara rejäla kängor kan man gå över utan några som helst problem. Var hemma vid 4-tiden på morgonen igen. 23
juniVaknade vid 10-tiden av att tältet badade i sol och jag svettades som en gris. Totalt klarblå himmel och varmt (blir nog runt 20 grader idag igen). Resten av dagen har jag fördrivit med att sola och samt att slumra i skuggan av en närliggande fjällbjörk. Att gå nånstans i den här värmen är bara för mycket känner jag. Enligt väderprognosen skall detta väder hålla i sig över hela midsommarhelgen och in på måndag/tisdag. För första har det nu börjat komma lite mygg på kvällarna, men inte alls så mycket som det kan vara när myggsäsongen är igång. 24
juniIdag har det varit fortsatt fint väder. Har varit ute och fotat lite nere vid Ladtjovagge och även Tarfalalako. Hittade inte så mycket grejor att fotografera, men blommorna har vuxit bra i solen och värmen. Där det för en vecka sen inte var något alls är det nu fullt med sommarblommor. Det finns nu inte någon som helst snö borta vid Tarfalabron. Ett helt snöfält har helt försvunnit på en vecka. Har totalt tagit upp cirka 7 filmrullar. Hoppas att det finns något användbart på dem så att jag kan lägga in dem på hemsidan. 25
juniVid 7-tiden började jag plocka ihop alla grejor för att börja göra mig iordning att åka hemåt. Vid 8-tiden ringde jag Tågkompaniet och bokade en biljett hem med 18.39-tåget. I strålande solsken och klart väder vandrade jag ned till övre båtlänningen. På vägen dit ner mötte jag ganska många vandrare. Vattnet nere i Ladtjovagge har sjunkit med över en halvmeter på lite drygt en vecka. Allt är snustorrt när det inte har regnat på en hel vecka. Det var faktiskt rätt ansträngande att gå i värmen och solskenet, mina armar och ansikte har fått ordentligt med färg. Vissa som vandrade hade ben och armar som hade antagit olika grader av rödhet. Vissa såg ut som falukorvar i färgskala. Inte tal om att inte solen tar hårt på lite högre höjd. Det var skönt att komma fram till Nikkaluokta och svalka sig lite innan man gick in och åt lite vanlig mat. Stekt rödning med potatis är inte alls dumt att smaka efter en vecka på torrfoder. Tog 16.30-bussen till Kiruna och sedan tåget hem... |