Reseberättelse 3: 29 juni - 16 juli 2000

Årets första resa var inplanerad till slutet av juni. Rätt tidigt på säsongen eftersom jag vill hinna med att fotografera en hel del blommor som bara blommar på våren/försommaren. Dessutom tänkte jag att det skulle vara rätt skönt att få vara ganska så ensam i fjällen.

Eftersom jag denna gång åker upp rätt så tidigt på säsongen så räknar jag med att det är mindre med folk som skall vandra. Tågresan upp var ganska händelselös. Jag delar kupé med två tjejer som ska fjälluffa från Abisko, ett par som ska till Gällivare och en kvinna som ska hälsa på i Tromsö.

30 juni
Under natten hade tåget blivit en halvtimme sent på grund av banarbete, men det lyckades köra in den förseningen till en viss del innan framkomsten till Kiruna. Bussen till Nikkaluokta går numera bara 30 minuter efter tågets ankomst.

Vädret var riktigt bra för en gångs skull. Mulet visserligen, men varmt (+18 grader) och solen som lyste igenom ibland värmde ordentligt. Mycket fattigt med mygg på väg till fjällstationen, inte alls farligt. Molnbasen ligger på ungefär 1400-1500 meter över havet.

Nikkaluokta Turisttrafik har höjt biljettpriset på båtturen från 100 kr (150 kr) till 120 kr (180 kr). Priset inom parantes är för tur och retur. Jag hann med 13.30-båten och kunde avnjuta en händelselös båttur de 6 kilometrarna uppför Ladtjojåkka.

Rätt mycket snö ligger kvar ännu. Hittade till och med några snölegor innan man kommer över Tarfalabron. I samma veva så skrämde jag iväg ett par fjällripor som helt orädda bara sprang in i närmaste videsnår, bara nån meter från stigen. Tydligen trodde de var säkra där trots att de bara var ett par meter ifrån mig. Nästan hela vägen från övre båtlänningen hörde jag göken, ibland till och med två stycken samtidigt. Hela landskapet lyste av nyutsprungen grönska - en riktig vårsommar.

I min originalplanering tänkte jag tälta invid Tarfalabron i svackan ner mot jåkken, men det gick inte alls denna gång. Svackan som skyddar bra mot stark blåst (läs: västlig vind) var redan full. Inte av tältare, men med 2-3 meter djup snö. Enda sättet var väl att gräva sig en snöbivack där om man skulle bo där. Fortsätte en liten bit mot fjällstationen innan jag hittade en öppen plats som hade hyggligt med positiva saker: flackt, lite vindoskyddat (myggen blåser bort) och torrt. Kom fram till tältplatsen ungefär 16.10. Där bredde jag ut liggerunderlaget på en stor flat sten och pustade ut efter en ganska tuff vandring. Det märks att jag inte är van att bära en så pass tung ryggsäck (cirka 25 kilo). Värmen gjorde sitt till också. Det var sommarsoligt med lite stackmoln på himlen.

Slog upp tältet och gick och la mig i en timme medan det fläktade skönt genom den öppna tältdörren in i innertältet.

Efteråt slog jag en signal hem och talade med flickvän och föräldrar och meddelande att jag hade kommit fram och att allt var bra. Täckningen är mycket bra så här invid fjällstationen. Dock bara med Telia. I övriga Kebnekaiseområdet är det sämre.

Käkade middag och kollade lite bland utrustningen för att se att allt är i ordning för vidare marsch västerut. Natten verkar bli ljum. Det är 11 grader nu vid 23-tiden och vinden är östlig.

1 juli
Inatt har det varit ungefär 7 grader varmt, på morgonen så hänger molnen utanför tältet som sorgsna disktrasor. Skall besöka fjällstationen nu på morgonen och kolla lite där. Går nog fram till Jökelbäcken och kollar vattenflödet efter det att jag har varit och köpt mjukost i butiken. Mjukosten var det enda som jag har glömt har jag konstaterat. Två tuber ligger kvar i kylen hemma. Vattenflödet i jåkken var bara en aning mer än vanligt. Skall man gå Västra leden så är man tvungen att vada över denna jåkk för att komma vidare. Alternativet kan vara att vandra bort mot Singi, korsa jåkken över bron som finns längre bort, vandra upp mot Kitteldalen igen. Eller så går man ovanför och vandrar på snöbryggan längre upp där Östra leden går. Snöbryggan lär nog snart vara bortsmält.

Klockan 12.15 styrde jag iväg mot Singistugorna. Tyvärr var det inte så mycket utsikt som Kebnekaise hade att komma med, det mesta låg i moln. Jag hade sett fram emot att få se Tolpgornis sydbrant söderifrån, där den så kallade Siluettleden går. Leden sammanfaller med bergets siluett sedd ifrån fjällstationen, därav namnet.

Eftersom de flesta jåkkarna har spänger eller broar över sig så behövde jag inte mina överdragsstövlar mer än tre gånger på hela sträckan. Första gången var över jåkken som kommer från Singivagge och de två övriga, tätt ihop när man nästan är framme vid backen ner mot Singistugorna.

Jag tyckte personligen att leden mot Singi var tuffare än Nikkaluokta - Kebnekaise fjällstation eftersom så många småjåkkar var tvungna att passeras. som tur var så blåste det ostlig vind, vilket hjälpte lite. Ändå tog det närmare 6.5 timmar innan jag var framme och kunde slå läger i backen ner mot Singistugorna, invid jåkken.

Varken mobil eller radio fungerar här, så jag kommer att lägga mig tidigt och komma iväg tidigt imorrn istället. Eller om jag kör en vilodag istället. Dryga 9 grader är det nu vid 22-tiden och det börjar faktiskt lätta lite i molnen. Mycket sparsamt med mygg. Dock relativt blåsigt med 5-15 m/sek i byarna.

2 juli
Vaknade klockan 8 idag och satte mig ner för att laga mat. Jag känner att jag har slarvat med maten lite igår. Det är antagligen därför som jag kände mig så slut i går. Ska äta Höns med Curry och Ris nu på morgonen. Blåser fortfarande ordentligt, lika mycket som igår, men inget regn hittils. Det är 8 grader och sikten är rätt god, blir nog lite bättre under dagen när molntäcket höjer sig lite. Det blåser nog lite mindre när man kommer ner i dalgrytan lite mer. Tältar ju halvvägs ned för backen till stugorna.

Ska med största säkerhet vandra vidare till Sälka idag, en liten nätt tur på 12 km, nere i Tjäktavagge. Tjäktjavagge är en typisk U-dal som är Kebnekaisefjällens största. Det är inte för inte som Kungsleden går här.

Kom iväg från Singi vid 11-tiden och började min färd mot Sälka. Hela vandringen är en stigning på 120 meter. Vandringen var ganska händelselös fram till raststugan i Koupertjåkka då jag hamnade mitt inne i samernas ihopdrivning inför kalvmärkningen. Ett tag kändes det som den där scenen i Jurassic Park där Sam O'Neil och de två barnen blir översprungna av dinosaurier, men i mitt fall renar, både sarvar, vajor och kalvar. Man hörde tydligt deras knäppande lunk. Hjorden på cirka ett par hundra djur drevs av två på varsin motorcykel samt en som hojtade på andra sidan Tjäktajåkka. Det är med största säkerhet Norrkaitums sameby som drev dem ner till rengärdet invid Singistugorna för att märka kalvarna.

Efter övergången av hängbron över Kouperjåkka så blev det några spännande övergångar av diverse jåkkar då spängerna var i ett miserabelt skick efter vårflodens härjningar. Nytt material var i alla fall ditfluget för att bygga upp broarna igen.

Efter cirka 5 timmars vandring så har jag nu kommit fram inom synhåll av Sälkastugorna. Tältplatsen jag har är på en av de höga kullarna precis innan man kommer fram, med god utsikt över Sälkaglaciären.

Vädret har blivit klart bättre, molnen har lättat och solen glimtar fram lite då och då. Det är nästan för varmt i tältet. Ute är det ungefär 10 grader, men det blåser
inte alls lika mycket som tidigare idag. Vinden är dessutom sydlig, istället för östlig.

Låg och sov i den sköna värmen i ungefär 1,5 timme innan jag orkade att laga mat. Som tur är så kan man lyssna på radio, vilket betyder att jag kan lyssna på EM-finalen i fotboll mellan Italien och Frankrike.

3 juli
Under natten till måndag började det att regna rätt rejält. Dock slutade regnet vid 7-tiden på morgonen och solen började att skina igenom. Vid 9-tiden hade jag packat ihop tältet och kommit fram till Sälka. Solen gassade och det var svettigt arbete att ta sig upp för backen i dalgången Stuor Räitavagge. Väl uppe möttes jag av i det närmaste vårvinter. Mer snö än barmark och sjön Räitajaure var isbelagd. Vadet över jåkken efter sjön vid järntenen var pirrande, men inte speciellt svårt, bara man har tid att undersöka den lättaste vadvägen. En lavin har gått nån gång på våren från Tjäktapakteglaciären och bildat stora snöberg att ta sig förbi. Stora snöbryggor underlättare nedgången mot Nallostugan där jag är nu. Kommer att sova över här i natt.

Träffade stugvärden Anders och det blev ganska intressanta diskussioner om det mesta. Som avslutning på kvällen blev jag bjuden på pannkakor. Det var sina fördelar med att vara säsongens första gäst. Stugan hade öppnat dagen innan.

4 juli
Kom iväg vid 10-tiden och satte fart ner mot Vistas som låg 9 kilometer bort och cirka 300 meter lägre än Nallo. På nervägen kunde man betrakta "Undret i Nallo", dvs bergstoppen Nallo som verkligen gör skäl för namnet. Nallo på samiska betyder nålen. En annan sak som jag märkte var den gradvisa förändringen av dalgången Stuor Räitavagge. Vid Nallo, alpin till karaktären, sedan stegvis förändrad mellan gräsmark med block, videsnår, hed och till sist björkskog nere vid Vistas. Väl där överlämnade jag ett meddelande från stugvärden i Nallo, hade en liten pratstund med stugvärden innan jag fortsatte till första bron över Vistasjåkka som leder vidare till bland annat Unna Räitavagge och Kaskasavagge. Precis på andra sidan bron finns hyggliga tältplatser, där även jag satte upp mitt tält. Behöver knappt tillägga att jag var ensam där. Eftersom det var så tidigt på säsongen så har inte alls många hittat hit till Kebnekaise. Sedan jag lämnade Sälka igår morse så har jag bara mött två personer (stugvärdarna inte inräknade).

Det hade friskat i och blåste rätt hårt när jag väl hade krupit in för natten. Eftersom dagen var rätt ung så tyckte jag att det var lagom att äta middag och knoppa in tidigt. Efter några timmars sömn så vaknade jag och kunde inte somna om, så det var lika bra att göra något vettigt. Dags för veckans Kropp-övning, namngiven efter en mycket känd svensk bergsbestigare (haha...).

5 juli
Prick vid midnatt så gick jag iväg mot raststugan Kaskavagge. Bron över jåkken har blivit bortspolad. Så nu är två broar borta, den över Vassajåkka som gick sönder förra året är ännu ej återuppbyggd. Jåkken går enligt stugvärdarna i Nallo och Vistas att vada cirka två kilometer uppströms. Vandringen förbi Njunni var jobbig, men rätt enkel förutom de passager som gjordes på snöfält, som var ishala pga kylan under natten.

Det var härligt att ha den uppåtgående midnattssolen i ryggen när man kom upp till platån. Jag var framme vid rastskyddet ungefär vid 4-tiden på morgonen. Lagade lite varm mat och lade mig att sova cirka 6-7 timmar. Sedan startade jag på jakt efter ett lämpligt vadställe uppströms. Hittade ett vadbart ställe mycket närmare än vad man skulle - ungefär där jåkken från Tarfalatjåkka rinner ner i Kaskasajåkka. Jåkken delar sig på detta ställe i tre jåkkarmar och då vart det rätt lätt att vada över. Troligtvis mycket lättare att vada över vid lågvatten. Efter vadet började stigningen upp mot Tjeuralako. Blockig terräng överlag hela vägen upp till Tarfalaglaciären där snön tog vid ända upp till passet ner mot Tarfalavagge.

Där snön tog vid mötte jag en ensam vandrare som skulle gå åt motsatt håll mot mig. Han var den första vandrare, till och med den första levande varelse som jag hade träffat på, på hela 27 timmar. Uppe på krönet på passet blåste det hårt och jag kom att tänka på att så här måste det både se ut och kännas uppe på South Col på Mount Everest, fast många gånger värre. Dock lika öde, om man bortser från allt skräp som finns där.

Nedstigningen till Tarfala var överlag jobbig eftersom stigningen från Kaskasavagge varit mycket svettig, vilket tog på krafterna. Att sedan det var i det närmaste löst grus och sten gjorde inte saken bätttre. Varje steg innebar risk att rutscha omkull. Som tur är så har jag stor hjälp av min två vandringsstavar som är perfekt att ha vid dessa tillfällen samt vid vadning.

Väl nere i Tarfalavagge var benen helt slut. Vaderna skrek, fötterna brände överallt och ändå så var det 6 kilometer kvar till min gamla goda tältplats vid bron. Som tur är så bär det nedför vilket underlättar. Men det blev jobbigt i alla fall och det kändes mycket mer än när jag besteg Sydtoppen förra året. När jag hade kommit över bron så gick vandringen på dubbel övertid. Sedan var man tvungen att slå upp tältet. När det var klart så frös jag så att jag skakade, vilket var ett tydligen tecken på nedkylning och matbrist. Stark vind och 4 grader än ganska avkylande kropp trots bra kläder. Kom fram vid 21.30 ungefär.

Nu har jag ätit en god middag och ligger varm och dåsig i sovsäcken. Klockan är närmare midnatt. Har ringt hem och meddelat att jag är framme. När man går ensam så är det viktigt att man håller utlovade tider, i annat fall bör man använda sig av hjälptelefonen som finns i alla stugor runt Kebnekaise (dock ej i rastskydden).

Imorrn blir det definitivt en vilodag som kommer att bestå av total avslappning.

6 juli
Det var klart och kallt inatt, endast några plusgrader, men desto skönare på morgonen när solen dök upp bakom bergen och började att så sakta värma upp tältet. Sitter här klockan 10 på morgonen och njuter av den varma solen. Det är näst intill klarblå himmel och lite vind. Utsikten från Sydtoppen är säkerligen fantastisk, både Tolpagorni och Vierramvare glänser i solen.

Nu vid 12-tiden så har jag passat på att tvätta mina sockor som nästan stod för sig själva efter rundturen runt Kebnekaise. Lite kallt vatten i jåkken kanske, men det överlever man. Riggade upp en tvättlina mellan tältet och en av mina vandringsstavar. Klädnypor är lätta att tillverka om är lite finurlig. I den starka solen och friska vinden torkade sockorna snabbt.

I övrigt har jag softat och vilat idag.

7 juli
Ännu en solig morgon och lätt vind. Har sovit länge idag och kom inte upp förrän 9.30. Idag är det en halv vilodag. Det enda jag har tänkt att göra idag är att gå längs södra sidan av Tarfalalako en bit och fotografera blommor. På bara ett par timmar hann jag fotografera en massa olika blommor.

Bland annat: Fjällsmörblomma, Kråkbär, Lappljung, Svarthö, Fjällkattfot, Rosenrot, Fjällvedel, Fjällviol, Fjällförgätmigej, Torta, Smörboll, Lappvide och Björnbrodd.

En lyckad dag faktiskt.

Vid 18-tiden kom en kort regnskur, i övrigt har det varit mer eller mindre uppehåll hela tiden här uppe i fjällen.

8 juli
Idag så har det regnat mer ller mindre hela dagen, så jag har spenderat nästan hela dagen i tältet. Har lyssnat på Sommartoppen och Radiosporten. enda gångerna jag har varit ute är för att diska eller för att hämta vatten. Jag befinner mig nu i baslägerläge. Dvs jag inväntar bra väder för att kunna vandra upp till Sydtoppen.



9 juli
Efter regn på morgonen så har solen tittat fram och värmt. Istället har det börjat blåsa en byig västlig vind på cirka 10-15 m/s. Molntaket ligger på ungefär 1600 möh. Tolpagorni syns rätt bra, Vierramvare är helt täckt av moln. Om det skulle klarna upp ikväll så sticker jag iväg mot toppen. Den guidade toppturen är alltjämt inställd pga snö och is på olämpliga ställen (dvs klyftan uppför Kebnekaises östsida är vansklig). Får fördriva tiden med att lyssna på Wimbledon-finalen istället, vilket inte är så illa.

10 juli
Idag har det fortsatt att blåsa hårt från väster. Det har klarnat upp nästan helt, så ikväll kommer jag att bege mig mot toppen.

Var på en mindre exkursion till Tarfalaålke för att leta efter fler fjällblommor, men hittade inte alls så mycket som jag hade hoppats på.

Idag så har fjällstationen för första gången satt upp ett plakat om toppturen. Dock med vissa förbehåll, max 25 pers och viss specialutrustning. Givetvis fulltecknad. Dyrare än vanligt - 210 kr/pers.

Själv kommer jag att ta den västra leden upp och sticka iväg på kvällen för att slippa den mesta av solen och värmen som slaskar till snön så att den blir svårgången.

Beräknad avfärd är ungefär 22.00 eller något sådant. Med cirka 6 timmar tills man är på toppen (inkl lite vila i toppstugan innan) så bör jag få ganska fin midnattssol upp.

Det är nästan helt klarblå himmel och bara några få moln. 9 plusgrader och byig västlig vind. Jag kom iväg vid 21.30 och precis vid 22.00 så passerade jag skylten med "Västra leden, Östra leden".

Sakta men säkert så banade jag mig uppför Kitteldalen. Där låg mycket snö över Kittelbäcken, så mycket att man kunde gå där utan problem. Jag valde att gå på stigen upp eftersom det var svårgånget på grund av snön hade frusit på så här på kvällen.

Längst inne i Kitteldalen fanns det inte mindre än tre tält. Snöfältet upp till passet mellan Tolpagorni och Vierramvare var extra långt och stort i år. Till skillnad från förra året så låg det ingen snö i övrigt längs leden. Fick chans att prova på mina stegjärn som bet fast bra i den hårda snön.

11 juli
På väg uppför Vierramvare träffade jag på några av de som hade gått upp till toppen under dagen och som nu var på väg hemåt. Nere i Kaffedalen låg givetvis snön precis som vanligt. Efter en stunds vila började den mödosamma stigningen upp till toppstugan. Några få frusna snöfält låg upp mot stugan.

Inne i stugan campade fem killar som verkligen hade gjort som hemmastadda där. Efter en stunds vila och påfyllning av energiresurserna och påklädning med tjocka handskar och tjock tröja gick färden vidare den sista stigningen mot toppen. Först brant, sedan allt planare fram till den enda toppglaciären i Sverige - Kebnekaises Sydtopp. Det blåste nu kraftigt från väster och lite moln började att bildas i samband med att solen började att gå upp över bergen igen. Klockan var nu 04.00. Sikten var helt klar och man såg alla berg man ville se både söderut mot Sarek och västerut mot Norge.

Efter en stunds fotografering på toppen så gick jag ner eftersom vinden och kylan (-5 grader och säkert 20 m/s) kylde ner kroppen rätt snabbt trots vindtäta kläder.

Nere i den nya toppstugan var vi nu 11 stycken som trängdes i huvudrummet. Återigen tankade jag upp på energiresurser. Efter en halvtimmes vila började jag att gå ner mot Kaffedalen igen. Gick lite för rakt på och hamnade i mer stenig terräng är nödvändigt. Leden gick lite mer åt höger än vad jag gick. Ner kommer man dock alltid. Jag visste dock att den värsta biten var kvar. Nedstigning tar nästan lika mycket på kropp och ben som uppstigning, enda skillnaden är att man har tyngdkraften med sig och inte mot sig. Dock så var man ganska slut när man till sist stod på toppen av snöfältet som ledde ner till övre delen av Kitteldalen. Som tur så hade solen under dagen luckrat upp det översta lagret av snön och det gav ett perfekt underlag för en snörutschkana ned i dalen. Något blött, men resan gick snabbt.

Nedstigningen nedför Kitteldalen har väl aldrig känts så stenig som denna gång.

Framme vid vadet över Jökelbäcken så såg man hur den guidade toppturen sakta masade sig uppför första stigningen mot platån där Rabots glaciär ligger.

Efter mycket om och men så kom jag till sist fram till fjällstationen där jag snabbt inhandlade två läsk som jag tyckte jag var värd. Klockan var nu 9.30 på morgonen. Efter en stunds vila så fortsatte jag bort till mitt tält, cirka en kilometer från fjällstationen. Tältet var ångande hett eftersom dagen var helt molnfri och inte mycket vind. Temperaturen låg kring 20 grader faktiskt. En av de varmaste dagarna den här sommaren säkert.

Lyckades att sova några timmar på eftermiddagen innan jag ordnade med middag och lite andra saker som jag behövde fixa. Vilade på maten och vaknade till vid 20-tiden och skrev in detta i dagboken. Imorrn är det vilodag!

12 juli
Inatt började det att regna vid 3-4-tiden. Det känns skönt att inte behöva gå utomhus några längre stunder idag eftersom det är helt igenmulet och regnar av och till. Nu har gjort det jag hade planerat här uppe och kan ta det hur lugnt som jag själv vill. Har sovit fram till 11-tiden idag och ligger fortfarande och myser nu vid 13-tiden. Är det vilodag så är det.

Regnet bara fortsätter och lär så göra en bit imorgon också. Det är såna här stunder man är glad att man har ett bra fjälltält. Torrt och skönt och gott om plats. Framför allt, man slipper att gå ut för att laga något varmt.

13 juli
Det regnade hela natten och det mesta av förmiddagen, men nu på eftermiddagen så sprack himlen plötsligt upp och det blev nästan omgående klarblå himmel. Det är dock utlovat regn till kvällen och förmiddagen imorrn. Vid 18-tiden så började mörka moln att dyka upp österifrån.

Har slappat mest hela dagen eftersom jag känner av gårdagens toppbestigning. Konstigt nog känns det mest i ena axeln, fötterna och knäna är helt okej. Annars är det benen jag har haft mest problem med tidigare. Bara fredag kvar att göra något på. Eventuellt så går jag en bit upp i Kitteldalen och fotograferar lite blommor som jag som såg från stigen när jag gick upp till toppen.

14 juli
Natten har varit mycket regnig och blåsig. Det har regnat av och till under hela dagen. Jobbigt för dem som börjar sin semester med att komma hit när det är sånt här väder. Dock tycker jag att jag har haft rätt mycket tur med vädret som har överlag varit rätt bra under mina två veckor här. En lustig detalj faktiskt - det har blivit mindre och mindre tält här omkring bron. I måndags-tisdags så fanns det 5-6 tält här, idag på fredagen så är det bara jag som tältet. Men generellt så börjar det märkas att det börjar bli högsäsong eftersom jag möter mycket mer folk nu än för två veckor sen.

Imorrn är det hemresa för min del. Vandrar ner till båten och tar den för att hinna med att äta en bit i Nikkaluokta.

Det är någon som har räknat ut att i Tarfala är det på tre månader (90 dagar), 13 bra dagar med klart soligt väder, 37 riktigt dåliga dagar och resterande 40 dagar är så där.

15 juli
Morgonen började med halvklart väder och inget regn. Det rätt snabbt att plocka iordning alla grejor som skulle in i ryggsäcken. Vid 9.30 var jag färdig och gick iväg mot Tarfalabron. Precis när jag hade kommit över bron så slogs jag av en hemsk tanke. Var hade jag gjort av solglasögonen? Jag hade lagt dem på något ställe när jag packade för att jag inte skulle krossa dem (de är slipade solglasögon och är rätt dyra). Som tur var så behövde jag inte gå tillbaka - de låg i jackfickan.

Vandringen ner till övre båtplatsen gick rätt snabbt, lite knappt två timmar. Satt där och väntade en timme på båten och pustade ut efter vandringen. Efter båtturen tog det faktiskt inte mer än en dryga timme att gå de sista 5.6 kilometerarna till Nikkaluokta.

Väl där åt jag renskav med potatismos och lingon plus läsk för 95 kronor. Besökte soveniraffären och handlade lite grejor till min flickvän Anneli.

Sitter nu i Kiruna och väntar på tåget som är försenat (som vanligt) cirka 90 minuter pga kontaktledningsproblem.

Över en timme försenad rullade tåget in på Stockholm C där jag blev mött av min flickvän och en helt bindgalen berner sennen-hund som var överlycklig över att husse var tillbaka igen.