Årets första resa var inplanerad till slutet av juni. Rätt tidigt på säsongen eftersom jag vill hinna med att fotografera en hel del blommor som bara blommar på våren/försommaren. Dessutom tänkte jag att det skulle vara rätt skönt att få vara ganska så ensam i fjällen.
29 juni
Tog 17.27-tåget från Stockholm C som jag brukar göra.
Skillnaden från förra året var att nu hade Tågkompaniet övertagit trafiken istället för SJ. Det var dock inte
några större skillnader - samma liggvagn, ny logo och ny
tågtidning. På filtarna stod det fortfarande SJ. Konduktörerna
visade sig vara tungt sponsrade av Fjällräven. Till och med
galgarna i kupén bar Fjällrävens logo.
Eftersom jag denna gång åker upp rätt
så tidigt på säsongen så räknar jag med
att det är mindre med folk som skall vandra. Tågresan upp
var ganska händelselös. Jag delar kupé med två
tjejer som ska fjälluffa från Abisko, ett par som ska till
Gällivare och en kvinna som ska hälsa på i Tromsö.
30 juni
Under natten hade tåget blivit en halvtimme sent på grund
av banarbete, men det lyckades köra in den förseningen till
en viss del innan framkomsten till Kiruna. Bussen till Nikkaluokta går numera bara 30 minuter efter tågets ankomst.
Vädret var riktigt bra för en gångs skull. Mulet visserligen, men varmt (+18 grader) och solen som lyste igenom ibland värmde ordentligt. Mycket fattigt med mygg på väg till fjällstationen, inte alls farligt. Molnbasen ligger på ungefär 1400-1500 meter över havet.
Nikkaluokta Turisttrafik har höjt biljettpriset på båtturen från 100 kr (150 kr) till 120 kr (180 kr). Priset inom parantes är för tur och retur. Jag hann med 13.30-båten och kunde avnjuta en händelselös båttur de 6 kilometrarna uppför Ladtjojåkka.
Rätt mycket snö ligger kvar ännu. Hittade
till och med några snölegor innan man kommer över Tarfalabron.
I samma veva så skrämde jag iväg ett par fjällripor
som helt orädda bara sprang in i närmaste videsnår,
bara nån meter från stigen. Tydligen trodde de var säkra
där trots att de bara var ett par meter ifrån mig. Nästan
hela vägen från övre båtlänningen hörde
jag göken, ibland till och med två stycken samtidigt. Hela
landskapet lyste av nyutsprungen grönska - en riktig vårsommar.
I min originalplanering tänkte jag tälta invid Tarfalabron i svackan ner mot jåkken, men det gick inte alls denna gång. Svackan som skyddar bra mot stark blåst (läs: västlig vind) var redan full. Inte av tältare, men med 2-3 meter djup snö. Enda sättet var väl att gräva sig en snöbivack där om man skulle bo där. Fortsätte en liten bit mot fjällstationen innan jag hittade en öppen plats som hade hyggligt med positiva saker: flackt, lite vindoskyddat (myggen blåser bort) och torrt. Kom fram till tältplatsen ungefär 16.10. Där bredde jag ut liggerunderlaget på en stor flat sten och pustade ut efter en ganska tuff vandring. Det märks att jag inte är van att bära en så pass tung ryggsäck (cirka 25 kilo). Värmen gjorde sitt till också. Det var sommarsoligt med lite stackmoln på himlen.
Slog upp tältet och gick och la mig i en timme medan det fläktade skönt genom den öppna tältdörren in i innertältet.
Efteråt slog jag en signal hem och talade med flickvän och föräldrar och meddelande att jag hade kommit fram och att allt var bra. Täckningen är mycket bra så här invid fjällstationen. Dock bara med Telia. I övriga Kebnekaiseområdet är det sämre.
Käkade middag och kollade lite bland utrustningen
för att se att allt är i ordning för vidare marsch västerut.
Natten verkar bli ljum. Det är 11 grader nu vid 23-tiden och vinden
är östlig.
1 juli
Inatt har det varit ungefär 7 grader varmt, på morgonen
så hänger molnen utanför tältet som sorgsna disktrasor.
Skall besöka fjällstationen nu på morgonen och kolla
lite där. Går nog fram till Jökelbäcken och kollar
vattenflödet efter det att jag har varit och köpt mjukost
i butiken. Mjukosten var det enda som jag har glömt har jag konstaterat.
Två tuber ligger kvar i kylen hemma. Vattenflödet i jåkken
var bara en aning mer än vanligt. Skall man gå Västra
leden så är man tvungen att vada över denna jåkk
för att komma vidare. Alternativet kan vara att vandra bort mot
Singi, korsa jåkken över bron som finns längre bort,
vandra upp mot Kitteldalen igen. Eller så går man ovanför
och vandrar på snöbryggan längre upp där Östra
leden går. Snöbryggan lär nog snart vara bortsmält.
Klockan 12.15 styrde jag iväg mot Singistugorna. Tyvärr var det inte så mycket utsikt som Kebnekaise hade att komma med, det mesta låg i moln. Jag hade sett fram emot att få se Tolpgornis sydbrant söderifrån, där den så kallade Siluettleden går. Leden sammanfaller med bergets siluett sedd ifrån fjällstationen, därav namnet.
Eftersom de flesta jåkkarna har spänger eller
broar över sig så behövde jag inte mina överdragsstövlar
mer än tre gånger på hela sträckan. Första
gången var över jåkken som kommer från Singivagge
och de två övriga, tätt ihop när man nästan
är framme vid backen ner mot Singistugorna.
Jag tyckte personligen att leden mot Singi var tuffare än Nikkaluokta - Kebnekaise fjällstation eftersom så många småjåkkar var tvungna att passeras. som tur var så blåste det ostlig vind, vilket hjälpte lite. Ändå tog det närmare 6.5 timmar innan jag var framme och kunde slå läger i backen ner mot Singistugorna, invid jåkken.
Varken mobil eller radio fungerar här, så
jag kommer att lägga mig tidigt och komma iväg tidigt imorrn
istället. Eller om jag kör en vilodag istället. Dryga
9 grader är det nu vid 22-tiden och det börjar faktiskt lätta
lite i molnen. Mycket sparsamt med mygg. Dock relativt blåsigt
med 5-15 m/sek i byarna.
2 juli
Vaknade klockan 8 idag och satte mig ner för att laga mat. Jag
känner att jag har slarvat med maten lite igår. Det är
antagligen därför som jag kände mig så slut i
går. Ska äta Höns med Curry och Ris nu på morgonen.
Blåser fortfarande ordentligt, lika mycket som igår, men
inget regn hittils. Det är 8 grader och sikten är rätt
god, blir nog lite bättre under dagen när molntäcket
höjer sig lite. Det blåser nog lite mindre när man
kommer ner i dalgrytan lite mer. Tältar ju halvvägs ned för
backen till stugorna.
Ska med största säkerhet vandra vidare till Sälka idag,
en liten nätt tur på 12 km, nere i Tjäktavagge. Tjäktjavagge
är en typisk U-dal som är Kebnekaisefjällens största.
Det är inte för inte som Kungsleden går här.
Kom iväg från Singi vid 11-tiden och började min färd
mot Sälka. Hela vandringen är en stigning på 120 meter.
Vandringen var ganska händelselös fram till raststugan i
Koupertjåkka då jag hamnade mitt inne i samernas ihopdrivning
inför kalvmärkningen. Ett tag kändes det som den där
scenen i Jurassic Park där Sam O'Neil och de två barnen
blir översprungna av dinosaurier, men i mitt fall renar, både
sarvar, vajor och kalvar. Man hörde tydligt deras knäppande
lunk. Hjorden på cirka ett par hundra djur drevs av två
på varsin motorcykel samt en som hojtade på andra sidan
Tjäktajåkka. Det är med största säkerhet
Norrkaitums sameby som drev dem ner till rengärdet invid Singistugorna
för att märka kalvarna.
Efter övergången av hängbron över Kouperjåkka
så blev det några spännande övergångar
av diverse jåkkar då spängerna var i ett miserabelt
skick efter vårflodens härjningar. Nytt material var i alla
fall ditfluget för att bygga upp broarna igen.
Efter cirka 5 timmars vandring så har jag nu kommit fram inom
synhåll av Sälkastugorna. Tältplatsen jag har är
på en av de höga kullarna precis innan man kommer fram,
med god utsikt över Sälkaglaciären.
Vädret har blivit klart bättre, molnen har lättat och
solen glimtar fram lite då och då. Det är nästan
för varmt i tältet. Ute är det ungefär 10 grader,
men det blåser
inte alls lika mycket som tidigare idag. Vinden är dessutom sydlig,
istället för östlig.
Låg och sov i den sköna värmen i ungefär 1,5 timme
innan jag orkade att laga mat. Som tur är så kan man lyssna
på radio, vilket betyder att jag kan lyssna på EM-finalen
i fotboll mellan Italien och Frankrike.
3 juli
Under natten till måndag började det att regna rätt
rejält. Dock slutade regnet vid 7-tiden på morgonen och
solen började att skina igenom. Vid 9-tiden hade jag packat ihop
tältet och kommit fram till Sälka. Solen gassade och det
var svettigt arbete att ta sig upp för backen i dalgången
Stuor Räitavagge. Väl uppe möttes jag av i det närmaste
vårvinter. Mer snö än barmark och sjön Räitajaure
var isbelagd. Vadet över jåkken efter sjön vid järntenen
var pirrande, men inte speciellt svårt, bara man har tid att
undersöka den lättaste vadvägen. En lavin har gått
nån gång på våren från Tjäktapakteglaciären
och bildat stora snöberg att ta sig förbi. Stora snöbryggor
underlättare nedgången mot Nallostugan där jag är
nu. Kommer att sova över här i natt.
Träffade stugvärden Anders och det blev ganska
intressanta diskussioner om det mesta. Som avslutning på kvällen
blev jag bjuden på pannkakor. Det var sina fördelar med
att vara säsongens första gäst. Stugan hade öppnat
dagen innan.
4 juli
Kom iväg vid 10-tiden och satte fart ner mot Vistas som låg
9 kilometer bort och cirka 300 meter lägre än Nallo. På
nervägen kunde man betrakta "Undret i Nallo", dvs bergstoppen
Nallo som verkligen gör skäl för namnet. Nallo på
samiska betyder nålen. En annan sak som jag märkte var den
gradvisa förändringen av dalgången Stuor Räitavagge.
Vid Nallo, alpin till karaktären, sedan stegvis förändrad
mellan gräsmark med block, videsnår, hed och till sist björkskog
nere vid Vistas. Väl där överlämnade jag ett meddelande
från stugvärden i Nallo, hade en liten pratstund med stugvärden
innan jag fortsatte till första bron över Vistasjåkka
som leder vidare till bland annat Unna Räitavagge och Kaskasavagge.
Precis på andra sidan bron finns hyggliga tältplatser, där
även jag satte upp mitt tält. Behöver knappt tillägga
att jag var ensam där. Eftersom det var så tidigt på
säsongen så har inte alls många hittat hit till Kebnekaise.
Sedan jag lämnade Sälka igår morse så har jag
bara mött två personer (stugvärdarna inte inräknade).
Det hade friskat i och blåste rätt hårt när jag
väl hade krupit in för natten. Eftersom dagen var rätt
ung så tyckte jag att det var lagom att äta middag och knoppa
in tidigt. Efter några timmars sömn så vaknade jag
och kunde inte somna om, så det var lika bra att göra något
vettigt. Dags för veckans Kropp-övning, namngiven efter en
mycket känd svensk bergsbestigare (haha...).
5 juli
Prick vid midnatt så gick jag iväg mot raststugan Kaskavagge.
Bron över jåkken har blivit bortspolad. Så nu är
två broar borta, den över Vassajåkka som gick sönder
förra året är ännu ej återuppbyggd. Jåkken
går enligt stugvärdarna i Nallo och Vistas att vada cirka
två kilometer uppströms. Vandringen förbi Njunni var
jobbig, men rätt enkel förutom de passager som gjordes på
snöfält, som var ishala pga kylan under natten.
Det var härligt att ha den uppåtgående midnattssolen
i ryggen när man kom upp till platån. Jag var framme vid
rastskyddet ungefär vid 4-tiden på morgonen. Lagade lite
varm mat och lade mig att sova cirka 6-7 timmar. Sedan startade jag
på jakt efter ett lämpligt vadställe uppströms.
Hittade ett vadbart ställe mycket närmare än vad man
skulle - ungefär där jåkken från Tarfalatjåkka
rinner ner i Kaskasajåkka. Jåkken delar sig på detta
ställe i tre jåkkarmar och då vart det rätt lätt
att vada över. Troligtvis mycket lättare att vada över
vid lågvatten. Efter vadet började stigningen upp mot Tjeuralako.
Blockig terräng överlag hela vägen upp till Tarfalaglaciären
där snön tog vid ända upp till passet ner mot Tarfalavagge.
Där snön tog vid mötte jag en ensam vandrare som skulle
gå åt motsatt håll mot mig. Han var den första
vandrare, till och med den första levande varelse som jag hade
träffat på, på hela 27 timmar. Uppe på krönet
på passet blåste det hårt och jag kom att tänka
på att så här måste det både se ut och
kännas uppe på South Col på Mount Everest, fast många
gånger värre. Dock lika öde, om man bortser från
allt skräp som finns där.
Nedstigningen till Tarfala var överlag jobbig eftersom stigningen
från Kaskasavagge varit mycket svettig, vilket tog på krafterna.
Att sedan det var i det närmaste löst grus och sten gjorde
inte saken bätttre. Varje steg innebar risk att rutscha omkull.
Som tur är så har jag stor hjälp av min två vandringsstavar
som är perfekt att ha vid dessa tillfällen samt vid vadning.
Väl nere i Tarfalavagge var benen helt slut. Vaderna skrek, fötterna
brände överallt och ändå så var det 6 kilometer
kvar till min gamla goda tältplats vid bron. Som tur är så
bär det nedför vilket underlättar. Men det blev jobbigt
i alla fall och det kändes mycket mer än när jag besteg
Sydtoppen förra året. När jag hade kommit över
bron så gick vandringen på dubbel övertid. Sedan var
man tvungen att slå upp tältet. När det var klart så
frös jag så att jag skakade, vilket var ett tydligen tecken
på nedkylning och matbrist. Stark vind och 4 grader än ganska
avkylande kropp trots bra kläder. Kom fram vid 21.30 ungefär.
Nu har jag ätit en god middag och ligger varm och dåsig
i sovsäcken. Klockan är närmare midnatt. Har ringt hem
och meddelat att jag är framme. När man går ensam så
är det viktigt att man håller utlovade tider, i annat fall
bör man använda sig av hjälptelefonen som finns i alla
stugor runt Kebnekaise (dock ej i rastskydden).
Imorrn blir det definitivt en vilodag som kommer att bestå av
total avslappning.
6 juli
Det var klart och kallt inatt, endast några plusgrader, men desto
skönare på morgonen när solen dök upp bakom bergen
och började att så sakta värma upp tältet. Sitter
här klockan 10 på morgonen och njuter av den varma solen.
Det är näst intill klarblå himmel och lite vind. Utsikten
från Sydtoppen är säkerligen fantastisk, både
Tolpagorni och Vierramvare glänser i solen.
Nu vid 12-tiden så har jag passat på att tvätta mina
sockor som nästan stod för sig själva efter rundturen
runt Kebnekaise. Lite kallt vatten i jåkken kanske, men det överlever
man. Riggade upp en tvättlina mellan tältet och en av mina
vandringsstavar. Klädnypor är lätta att tillverka om
är lite finurlig. I den starka solen och friska vinden torkade
sockorna snabbt.
I övrigt har jag softat och vilat idag.
7 juli
Ännu en solig morgon och lätt vind. Har sovit länge
idag och kom inte upp förrän 9.30. Idag är det en halv
vilodag. Det enda jag har tänkt att göra idag är att
gå längs södra sidan av Tarfalalako en bit och fotografera
blommor. På bara ett par timmar hann jag fotografera en massa
olika blommor.
Bland annat: Fjällsmörblomma, Kråkbär, Lappljung,
Svarthö, Fjällkattfot, Rosenrot, Fjällvedel, Fjällviol,
Fjällförgätmigej, Torta, Smörboll, Lappvide och
Björnbrodd.
En lyckad dag faktiskt.
Vid 18-tiden kom en kort regnskur, i övrigt har det varit mer
eller mindre uppehåll hela tiden här uppe i fjällen.
8 juli
Idag så har det regnat mer ller mindre hela dagen, så jag
har spenderat nästan hela dagen i tältet. Har lyssnat på
Sommartoppen och Radiosporten. enda gångerna jag har varit ute
är för att diska eller för att hämta vatten. Jag
befinner mig nu i baslägerläge. Dvs jag inväntar bra
väder för att kunna vandra upp till Sydtoppen.
9 juli
Efter regn på morgonen så har solen tittat fram och värmt.
Istället har det börjat blåsa en byig västlig
vind på cirka 10-15 m/s. Molntaket ligger på ungefär
1600 möh. Tolpagorni syns rätt bra, Vierramvare är helt
täckt av moln. Om det skulle klarna upp ikväll så sticker
jag iväg mot toppen. Den guidade toppturen är alltjämt
inställd pga snö och is på olämpliga ställen
(dvs klyftan uppför Kebnekaises östsida är vansklig).
Får fördriva tiden med att lyssna på Wimbledon-finalen
istället, vilket inte är så illa.
10 juli
Idag har det fortsatt att blåsa hårt från väster.
Det har klarnat upp nästan helt, så ikväll kommer jag
att bege mig mot toppen.
Var på en mindre exkursion till Tarfalaålke för att
leta efter fler fjällblommor, men hittade inte alls så mycket
som jag hade hoppats på.
Idag så har fjällstationen för första gången
satt upp ett plakat om toppturen. Dock med vissa förbehåll,
max 25 pers och viss specialutrustning. Givetvis fulltecknad. Dyrare
än vanligt - 210 kr/pers.
Själv kommer jag att ta den västra leden upp och sticka iväg
på kvällen för att slippa den mesta av solen och värmen
som slaskar till snön så att den blir svårgången.
Beräknad avfärd är ungefär 22.00 eller något
sådant. Med cirka 6 timmar tills man är på toppen
(inkl lite vila i toppstugan innan) så bör jag få ganska fin midnattssol upp.
Det är nästan helt klarblå himmel och bara några
få moln. 9 plusgrader och byig västlig vind. Jag kom iväg
vid 21.30 och precis vid 22.00 så passerade jag skylten med "Västra
leden, Östra leden".
Sakta men säkert så banade jag mig uppför Kitteldalen.
Där låg mycket snö över Kittelbäcken, så
mycket att man kunde gå där utan problem. Jag valde att
gå på stigen upp eftersom det var svårgånget
på grund av snön hade frusit på så här
på kvällen.
Längst inne i Kitteldalen fanns det inte mindre än tre tält.
Snöfältet upp till passet mellan Tolpagorni och Vierramvare
var extra långt och stort i år. Till skillnad från
förra året så låg det ingen snö i övrigt
längs leden. Fick chans att prova på mina stegjärn
som bet fast bra i den hårda snön.
11 juli
På väg uppför Vierramvare träffade jag på
några av de som hade gått upp till toppen under dagen och
som nu var på väg hemåt. Nere i Kaffedalen låg
givetvis snön precis som vanligt. Efter en stunds vila började
den mödosamma stigningen upp till toppstugan. Några få
frusna snöfält låg upp mot stugan.
Inne i stugan campade fem killar som verkligen hade gjort som hemmastadda
där. Efter en stunds vila och påfyllning av energiresurserna
och påklädning med tjocka handskar och tjock tröja
gick färden vidare den sista stigningen mot toppen. Först
brant, sedan allt planare fram till den enda toppglaciären i Sverige
- Kebnekaises Sydtopp. Det blåste nu kraftigt från väster
och lite moln började att bildas i samband med att solen började
att gå upp över bergen igen. Klockan var nu 04.00. Sikten
var helt klar och man såg alla berg man ville se både söderut
mot Sarek och västerut mot Norge.
Efter en stunds fotografering på toppen så gick jag ner
eftersom vinden och kylan (-5 grader och säkert 20 m/s) kylde
ner kroppen rätt snabbt trots vindtäta kläder.
Nere i den nya toppstugan var vi nu 11 stycken som trängdes i
huvudrummet. Återigen tankade jag upp på energiresurser.
Efter en halvtimmes vila började jag att gå ner mot Kaffedalen
igen. Gick lite för rakt på och hamnade i mer stenig terräng
är nödvändigt. Leden gick lite mer åt höger
än vad jag gick. Ner kommer man dock alltid. Jag visste dock att
den värsta biten var kvar. Nedstigning tar nästan lika mycket
på kropp och ben som uppstigning, enda skillnaden är att
man har tyngdkraften med sig och inte mot sig. Dock så var man
ganska slut när man till sist stod på toppen av snöfältet
som ledde ner till övre delen av Kitteldalen. Som tur så
hade solen under dagen luckrat upp det översta lagret av snön
och det gav ett perfekt underlag för en snörutschkana ned
i dalen. Något blött, men resan gick snabbt.
Nedstigningen nedför Kitteldalen har väl aldrig känts
så stenig som denna gång.
Framme vid vadet över Jökelbäcken så såg
man hur den guidade toppturen sakta masade sig uppför första
stigningen mot platån där Rabots glaciär ligger.
Efter mycket om och men så kom jag till sist fram till fjällstationen
där jag snabbt inhandlade två läsk som jag tyckte jag
var värd. Klockan var nu 9.30 på morgonen. Efter en stunds
vila så fortsatte jag bort till mitt tält, cirka en kilometer
från fjällstationen. Tältet var ångande hett
eftersom dagen var helt molnfri och inte mycket vind. Temperaturen
låg kring 20 grader faktiskt. En av de varmaste dagarna den här
sommaren säkert.
Lyckades att sova några timmar på eftermiddagen innan jag
ordnade med middag och lite andra saker som jag behövde fixa.
Vilade på maten och vaknade till vid 20-tiden och skrev in detta
i dagboken. Imorrn är det vilodag!
12 juli
Inatt började det att regna vid 3-4-tiden. Det känns skönt
att inte behöva gå utomhus några längre stunder
idag eftersom det är helt igenmulet och regnar av och till. Nu
har gjort det jag hade planerat här uppe och kan ta det hur lugnt
som jag själv vill. Har sovit fram till 11-tiden idag och ligger
fortfarande och myser nu vid 13-tiden. Är det vilodag så
är det.
Regnet bara fortsätter och lär så göra en bit
imorgon också. Det är såna här stunder man är
glad att man har ett bra fjälltält. Torrt och skönt
och gott om plats. Framför allt, man slipper att gå ut för
att laga något varmt.
13 juli
Det regnade hela natten och det mesta av förmiddagen, men nu på
eftermiddagen så sprack himlen plötsligt upp och det blev
nästan omgående klarblå himmel. Det är dock utlovat
regn till kvällen och förmiddagen imorrn. Vid 18-tiden så
började mörka moln att dyka upp österifrån.
Har slappat mest hela dagen eftersom jag känner av gårdagens
toppbestigning. Konstigt nog känns det mest i ena axeln, fötterna
och knäna är helt okej. Annars är det benen jag har
haft mest problem med tidigare. Bara fredag kvar att göra något
på. Eventuellt så går jag en bit upp i Kitteldalen
och fotograferar lite blommor som jag som såg från stigen
när jag gick upp till toppen.
14 juli
Natten har varit mycket regnig och blåsig. Det har regnat av
och till under hela dagen. Jobbigt för dem som börjar sin
semester med att komma hit när det är sånt här
väder. Dock tycker jag att jag har haft rätt mycket tur med
vädret som har överlag varit rätt bra under mina två
veckor här. En lustig detalj faktiskt - det har blivit mindre
och mindre tält här omkring bron. I måndags-tisdags
så fanns det 5-6 tält här, idag på fredagen så
är det bara jag som tältet. Men generellt så börjar
det märkas att det börjar bli högsäsong eftersom
jag möter mycket mer folk nu än för två veckor
sen.
Imorrn är det hemresa för min del. Vandrar ner till båten
och tar den för att hinna med att äta en bit i Nikkaluokta.
Det är någon som har räknat ut att i Tarfala är
det på tre månader (90 dagar), 13 bra dagar med klart soligt
väder, 37 riktigt dåliga dagar och resterande 40 dagar är
så där.
15 juli
Morgonen började med halvklart väder och inget regn. Det
rätt snabbt att plocka iordning alla grejor som skulle in i ryggsäcken.
Vid 9.30 var jag färdig och gick iväg mot Tarfalabron. Precis
när jag hade kommit över bron så slogs jag av en hemsk
tanke. Var hade jag gjort av solglasögonen? Jag hade lagt dem
på något ställe när jag packade för att
jag inte skulle krossa dem (de är slipade solglasögon och
är rätt dyra). Som tur var så behövde jag inte
gå tillbaka - de låg i jackfickan.
Vandringen ner till övre båtplatsen gick rätt snabbt,
lite knappt två timmar. Satt där och väntade en timme
på båten och pustade ut efter vandringen. Efter båtturen
tog det faktiskt inte mer än en dryga timme att gå de sista
5.6 kilometerarna till Nikkaluokta.
Väl där åt jag renskav med potatismos och lingon plus
läsk för 95 kronor. Besökte soveniraffären och
handlade lite grejor till min flickvän Anneli.
Sitter nu i Kiruna och väntar på tåget som är
försenat (som vanligt) cirka 90 minuter pga kontaktledningsproblem.
Över en timme försenad rullade tåget in på Stockholm
C där jag blev mött av min flickvän och en helt bindgalen
berner sennen-hund som var överlycklig över att husse var
tillbaka igen.