En glaciärs födelse
börjar som ett snöfält som år efter år
blir allt tjockare eftersom nederbörden i form av snö
inte hinner smälta bort förrän nästa vinter
kommer. Snön omvandlas i olika omgångar till ren
is. Snö som överlever sommaren till nästa vinter
kallas firn. Firn består mest av klotformade iskristaller
som packas allt tätare till ren is uppstår. När
isen når en tjocklek av ungefär 30 meter börjar
isen bli plastisk och sakta glida nedför bergsluttningen.
En glaciär har bildats. Oftast är glaciäris blåaktig
till färgen och det beror på små små
luftbubblor som är inneslutna i isen. Ibland är isen
helt svart och då saknas luftbubblor helt.
Massbalans
För att en glaciär inte skall smälta bort krävs
det en positiv massbalans. Balansen är positiv när
mer snö omvandlas till is än vad som hinner smälta
bort. Det är många faktorer som spelar in för
hurvida en glaciär skall överleva eller inte. Temperaturen
och nederbörden är de viktigaste. Ett exempel är
avsaknaden av glaciärer i Sibirien. Trots mycket låga
temperaturer så faller det alldeles för lite nederbörd
för att glaciärer skall kunna bildas.
En glaciär kan rent schematiskt tecknas enligt nedanstående
bild. I dess övre delar finns påbyggnadszonen där
snön ombildas till is. Nedanför jämviktslinjen
har glaciären en negativ massbalans, vilket gör att
i detta område smälter mer is bort än vad som
hinner nybildas. Endast genom glaciärens sakta rörelse
nedför berget så lyckas den uppväga denna obalans.
Jämviktslinjen syns tydligast på sommaren där
den kännetecknas av gränsen mellan snö och snöfri
del av glaciären. Varma somrar blir glaciären helt
avsmält och ingen ny påbyggnad sker, kalla somrar
flyttas jämvikslinjen långt ner på glaciären
och det sker mycket påbyggnad.
Rörelse
En svensk glaciär rör sig cirka 30-40 meter per år.
Hur mycket glaciären rör sig beror på glaciärens
form, storlek, underlagets branthet, friktion, årstid
och glaciärens temperatur.
Olika typer
Det finns olika typer av glaciärer som bestäms av
deras läge och fysiskaliska omständigheter. Man pratar
mest om nischglaciärer, dalglaciärer, platåglaciärer
och toppglaciärer.
- Nischglaciär
Vaktpostglaciären i Unna Räitavagge är ett
fint exempel på en nischglaciär. Denna typ av
glaciär ligger oftast i lä för västanvinden.
Med tiden äter sig glaciären ner i bergssidan
och bildar en djup nisch. Tolpagornis krater har rester
av en nischglaciär.
- Dalglaciär
Dalglaciärer är glaciärer som oftast är
långsträckta och som fyller hela dalar med sin
is. De flesta större glaciärerna i Kebnekaise
är sådana. Tjockleken är oftast betydande
och glaciären är omgiven av höga berg som
skyddar den mot avsmältning.
- Platåglaciär
En sällsynt typ av glaciär som återfinns
på högplatåer med tillräckligt låg
temperatur och tillräcklig nederbörd. I Kebnekaise
finns inte några sådana platåglaciärer.
Några få exempel är Riuokojekna vid Riksgränsen
och Jåkkåtjkaskajekna i Sarek.
- Toppglaciär
Sveriges enda toppglaciär är nog samtidigt den
mest besökta, nämligen Sydtoppen. Cirka 40 meter
tjock är denna glaciär.
Man kan även ordna in glaciärer i kalla och varma
glaciärer och då menar man temperaturen på
isen som glaciären består av.
- Varma glaciärer
Egentligen är det lite missvisande att kalla det en
varm glaciär när dess temperatur ligger kring
nollstrecket. De allra flesta glaciärerna i Sverige
är värma eller tempererade. De översta 30
metrarna brukar ha en temperatur som är kallare beroende
på årstid och klimat medan resten alltid är
kring noll grader.
- Kalla glaciärer
Kalla glaciärer är precis som låter, kallare
än sina tempererade bröder. De kännetecknas
av att de har ett tjockare kallt skikt, oftast rakt igenom
hela glaciären. Detta medför att aktiviteten på
en sådan glaciär är minimal och den glider
oftast inte mycket nedför bergssidan. Tarfalaglaciären
är ett av fåtal kalla glaciärer i Sverige.
Moräner, sprickor, släppor och
brunnar
På en glaciär uppträder olika slags fenomen
och former som kan vara bra att känna till om man känner
sig hugad att vandra över en glaciär.
- Moräner
Moräner finner man på och vid sidan av de flesta
svenska glaciärerna. Mest på påtaglig är
ändmoränen som bildas genom glaciärens
konstanta transport av sten och klippblock i, ovanpå
och vid sidorna av glaciärerna. Ligger glaciärens
iskant konstant på samma ställe lagras detta
till en ändmorän som kan vara tiotals meter höga.
Sidomoräner uppträder som namnet antyder
på glaciärens sidor, vanligtvis i samband med
att glaciären nöter mot bergssidorna och transporterar
bort detta material.
Mittmoränen är en speciell form av sidomoräner
som bildas när två isströmmar i glaciären
möts.
- Sprickor
Sprickor på glaciären uppträder när
spänningarna i isen blir för stora. Detta sker
antingen på grund av att glaciären tvingas uppåt
på grund av en klipptröskel eller bergsknalle
eller helt enkelt på grund av solen (se illustration
ovan). Oftast när glaciären rinner nedför
en klipptröskel så bildas ett så kallat
isfall med komplicerade sprickor och istorn. Isfalls- och
Kebnepakteglaciären har mäktiga isfall som man
kan studera på nära håll utan fara. Inga
glaciärer är helt sprickfria och man bör
vara mycket uppmärksam på sprickor, speciellt
på den snötäckta delen av glaciären.
Oftast öppnar sig en spricka i form av ett A eller
V. Sprickorna kan vara upp till 30 meter djupa, men oftast
inte mer eftersom isen på detta djup är "flytande"
och sluter till eventuella sprickor.
- Släppor
Det finns två olika typer av släppor som uppträder
tillsammans med glaciärer. Det är dels glaciärsläppan
och dels randklyftan. Glaciärsläppan finns
där glaciären börjar rinna ner utefter bergssidan.
Eftersom den ligger längst upp på glaciären
brukar det finnas en ordentlig snöbrygga, men ibland
kan den vara skör eller helt saknas. Den mest kända
glaciärsläppan är längs den Östra
leden i samband med att man påbörjar klättringen
uppför bergssidan från Björlings glaciär.
Randklyftor finns på sidan av glaciärer
där värmen från det omgivande berget får
isen att smälta och bilda djupa klyftor.
- Brunnar
Ett annat fenomen man hittar på nedre delen av en
glaciär är glaciärbrunnen som är
ett mellan 1-2 meter stort hål där smältvatten
som rinner ovanpå glaciären försvinner ner
i dess innandöme. Brunnen kan vara upp till 50 meter
djup. Glaciärbrunnar finns på de flesta större
glaciärerna, bl a Björlings glaciär.
|
